Krönika: Det tomma pappret…

Det händer då och då… Deadline närmar sig och det är dags att åstadkomma något, men det enda du gör är att stirra på det blanka vita pappret som ligger framför dig på skrivbordet. För de moderna, som förkastat att skriva på papper, så blinkar istället den anklagande textpromten i det översta vänstra hörnet på dokumentet.

Det är dags, men det tar emot…

Oavsett om man skriver professionellt, på amatörnivå eller i jobbet, så sitter man ibland där och stirrar på det blanka ”pappret” som snart ska fyllas med allt från berättelser, till manus, till rapporter, till mötesprotokoll eller något av hundratals andra dokument. Förr eller senare sitter man där, hummande osäkert och nervöst trummande i skrivbordet med fingertopparna.

Var ska jag börja..?

Faktum är att jag har haft det stora nöjet att i många år nu livnära mig på att bland annat skriva och parallellt skriva diverse texter eller recensioner. Det är få förunnat och jag vet hur lyckligt lottad jag är, samtidigt som jag lärt mig ett och annat för att komma igång. För ”stundens ingivelse” eller ”inspiration” går att skapa på egen hand med rutiner och erfarenhet, man är inte tvungen att sitta och hoppas på att en plötslig insikt ska dyka upp och få orden att flöda… Såna ögonblick finns och de flesta är nog tacksamma när de kommer, men det är fullt möjligt att klara sig utan dem. Ändå hamnar man här ibland, visslande mellan tänderna, med huvudet tomt på idéer och i ögonvrån ser man klockan ticka framåt obönhörligen.

Kanske ska jag… Hmm?

Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på högskolestudierna, som i efterhand går att diskutera hur nyttiga de egentligen var, där lektorn inför uppsatsskrivande muntert påpekade att vi snart skulle hamna i den mentala sits där det mot alla odds är mer lockande att börja med en storstädning än att sitta och skriva. Alla skrattade… självklart, tanken är absurd. Hur skulle något upplevas som mer frustrerande och själsdödande än att damma och dammsuga? Ironiskt nog är det sant, skrivtvång kan framkalla känslor vi aldrig trott att vi haft. Som att det finns en lust att sortera och para ihop alla sina strumpor. Skratta gärna, men det hände mig och jag var både förvånad och lite överrumplad.

Nej men om jag kanske ska ta och..?

Saken är den att även om du som person har en drift att skriva, en längtan att berätta med ett sinne som bubblar av idéer och tankar du vill förmedla, så händer det ändå. Kanske finns idén, men orden faller ut på fel sätt och det är omöjligt att formulera sig på ett sätt som känns ”rätt”? Kanske kliar det istället i fingrarna, man är taggad till tusen, men huvudet är tomt och där finns inget att skriva. Kanske finns fragment, bitar av goda tankar och uttryck som behöver byggas samman med ord som just nu inte finns där och var svårare att skulptera fram från tangentbordet. Kanske någon helt annan anledning…

Undrar om där är något kul på YouTube..? Har nån gillat min senaste Instagram-bild?

Hur stor passion, kreativitet och drivkraft du än har som person, så finns det dagar då det är omöjligt att få fram orden eller tankarna på pappret du har framför dig. Ibland är det svårt att förstå, särskilt för någon som har ett ”vanligt jobb” eller som inte skriver själv. ”Äh vadå? Du bara skriver lite och så är du klar sen… enkelt jobb juh!” Lika lätt är det att säga till en rörmockare att denne bara ”pillar lite på rören” eller bilmekanikern att ”skruva lite på muttrarna”… ur en simpel synvinkel är det helt korrekt, men det är också en grov förenkling av verkligheten.

Nu så, jag tror jag har det… näe… borta..!

Faktum är att det enda man kan göra är att lära sig att inte frukta det vita pappret. Vill du jobba med text i någon form, så kommer du att se det ofta… Att skriva är också som att träna, du kan kasta dig huvudstupa in i den tyngsta aktiviteten, men det riskerar också att bli en smärtsam upplevelse på sikt. Så att värma upp är en bra idé. Det behöver inte vara speciellare än att skriva lite på ett utkast till ett brev, ett längre mail du tänkt svara på, kanske ett par rader summering av vad du hittat på de senaste dagarna… något som bara får dig att börja få synapserna i hjärnan som innehåller ditt skrivande att vakna upp och prata med varandra. Plötsligt lossnar det och du kan skriva på det du egentligen satte dig ner för att arbeta på. Bara du är ute i god tid, så du slipper sitta i sista stund, knapprande dina ord i nattlampans sken… som vissa andra..!

Nu… Nu..! Äntligen!

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalescape.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *