Zootopia

Zootopia COVDen unga kaninen Judy Hopp drömmer sedan barnsben om att få växa upp och arbeta som polis i den beryktade storstaden Zootopia, en plats där alla djur kan leva sida vid sida oavsett om de är rovdjur eller inte. Judys föräldrar försöker avråda henne, särskilt med tanke på att det hittills aldrig varit någon kanin i poliskåren. Trots yttre påverkan och hårt arbete lyckas Judy till slut att inte bara klara antagningen, hon blir också årskursens bästa elev. Efter att ha tagit farväl av sin familj beger hon sig av för att börja sitt nya liv i Zootopia.

Starten på karriären blir inte vad hon väntat. Boendet hon får är torftigt och slitet, men det som verkligen är modfällande är att hon tilldelas arbete som parkeringsvakt. Att skriva parkeringsböter är inte vad hon hade hoppats på, särskilt inte när det finns betydligt viktigare fall med medborgare som försvunnit spårlöst utan att lämna minsta hårboll efter sig! Att dessutom luras av en lurendrejare till räv, det djur hennes föräldrar mest varnat henne för, gör inte saken bättre…

Av en slump, efter att ha ingripit i ett rånförsök, dras Judy in i mysteriet med en försvunnen utter. Till polischefens stora missnöje har Judys engagemang stöd i stadshuset och hon får 48 timmar på sig att lösa fallet, annars kostar det henne polisbrickan. Men ett sådant fall kan behöva assistans från oväntat håll och Judy kan behöva en räv bakom örat för att lyckas… bokstavligt talat.

Zootopia 1

Kommentar: Zootopia, eller Zootropolis som man valt att svensköversätta till, är en oerhört vacker film signerad Disney, som innehåller alla de ingredienser som gör den till en trevlig och också spännande familjefilm. Att säga att animeringen är något annat än slående vore att göra Zootopia en otjänst. Allt från miljöer, till byggnader, till fordon till den myriad av olika djurarter som rör sig i den detaljrika stadsmiljön är häpnadsväckande. På häpnadsväckande effektivt vis har man skapat en värld som känns äkta och levande, där djur lever sida vid sida trots radikala storleksskillnader och behov. Även om det kan väcka en del funderingar hur möss och andra djur i samma storlek kan köra runt i läskburksstora bilar på samma vägar där noshörningar kryssar runt i fordon anpassade för deras storlek, men det är en fundering som lätt försvinner när man sugs in i handlingen.

På ytan är Zootopia en klassisk ”buddycop” film, det vill säga en historia där två poliser med radikalt olika syn på livet och yrket ska lära sig samarbeta trots alla hinder och i slutändan kommer att utveckla ett starkt band. Detta tillsammans med en uppsjö av djurskämt, beroende på vilka djur Judy och Nick, hennes samarbetspartner under tvång, möter och interagerar med.

Zootopia 2

Förutom den enkla och tydliga humorn för barnen så finns en hel del humor och referenser avsedda för föräldrar att le och skratta åt, utan att gå över gränsen för barnen. Träffsäkra nickar sker till andra filmer och serier som Gudfadern eller Breaking Bad utan att det rycker tittaren ur handlingen eller stämningen.

Var handlingen hamnar i en balansakt mellan lysande och att skriva sina tittare på näsan, är när frågan kommer till ras och rasism. Tidigt introduceras vi för faktumet att det finns en tydlig skarv mellan rovdjur och bytesdjur, något som inte längre ska spela någon roll men som fortfarande påverkar relationerna mellan stadsbor och kollegor. Ämnet hanteras oftast väl, med moralkakan att inte döma någon du inte känner på förhand eftersom alla är individer och kan bryta mot mönster eller förutfattade meningar.

Så långt är det inget problem, tvärt om blir det en dynamik som ger en annars mycket typisk historia lite extra krydda. Vissa tuggor blir tyvärr för mycket och det är uppenbart att man ville driva hem hos barnen att man alltid ska vara öppen och välkomnande oavsett vilket. Ett svartvitt ställningstagande i en sådan fråga är sällan bra, oavsett vilken sida man väljer att ställa sig på och Zootopia hade gagnat av att främst ha velat lyfta frågan för tittarna att fundera över. Att lämna ett tydligt svar på vilken sida man bör vara på är att ta steget för långt.

Rollfigurerna Judy och Nick står i centrum och stjäl varje scen de är med i, även om andra karismatiska rollfigurer finns i bild. Mycket tid och möda har lagts ner både i manus, prestation och animation för att göra dessa två så levande som möjligt. Ginnifer Goodwin och Jason Bateman gör lysande prestationer som dryper av personlighet och personkemi, vilket gör att relationen mellan de två udda vännerna blir starkare och intressantare. När de dessutom backas upp av en serie färgglada kollegor och medborgare i staden, också med starka röstskådespelare bakom sig, leder det till ett slutresultat som lätt är värt tiden framför tv:n för att uppleva handlingen.

Trots att det finns en del brister, att handlingen står och stampar vid ett par tillfällen som gör att speltiden på nära två timmar borde övervägts att trimmas ner, så är Zootopia en gedigen Disney-upplevelse. Allt du kan önska av en film från musstudion finns här, med ett par nya ingredienser för att bjuda på ännu ett nytt äventyr för barn i alla åldrar. Även om Zootopia inte är den revolution den vill ge sken av att vara, så är det en välspenderad filmkväll för hela familjen.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2016
Språk: Engelska/Svenska
Genre: Barnfilm/Drama

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *