Transformers: Devastation

Optimus Prime och en grupp av hans lojala Autobots anländer till en storstad efter att en enorm svärm med Insecticons har setts i området. Synen de möter får deras optiska sensorer att nästan överhettas. Byggnader, som ännu inte har rasat, har börjat omvandlas till metall av de flitiga små robotinsekterna och maskineri som ser kusligt bekant ut har börjat dyka upp överallt. Optimus Prime drar omedelbart slutsatsen att Megatron, ledaren för Decepticons, är inblandad och mycket snart dyker både han och hans hejdukar upp. Deras plan? Att terraforma Jorden till en ny version av deras hemplanet Cybertron.

Men Megatron verkar inte vara helt ansvarig för vad det är som håller på att hända. Tydligen har han bara satt något i rullning som varit planerat sedan länge. Så Autobots måste inte bara stoppa sina ärkefiender från att förstöra deras nya hemplanet, de måste också ta reda på varför detta håller på att hända och samtidigt försöka klara sig ur knipan med sina chassin intakta… TransformersDevastation_1

Kommentar: I Transformers: Devastation har man inte bara valt att gå tillbaka till den ursprungliga designen som fanns i den animerade tv-serien från 80-talet, man har också försökt att få röstskådespelare från samma tid att återvända och reprisera sina roller som de formförändrande robotarna. Bland dessa återfinns Peter Cullen och Frank Welker som Optimus Prime och Megatron, som inte bara lyckas återskapa tonen från tv-serien, utan också lyfter den till en ny nivå. Essensen av vad tv-serien var har återskapats och förmedlar samma känsla, trots att färger och animation är skarpare och smidigare i jämförelse med originalet. För oss som växte upp tillsammans med serien är Platinum Games spel en välkommen nostalgisk överdos, samtidigt som jag är övertygad om att den tilltalande serieestetiken är starkt och välkomnande nog för att locka nya spelare.

Handlingen är upplagd som ett typiskt avsnitt av tv-serien, med samma typ av innehåll och struktur på utvecklingen. Spelsegmenten är fyllningen mellan sekvenserna och ytligt sett skapats båda genom samma motor och med samma figurmodeller. Självklart är innehållet fullt av det ”ostiga” berättande och de monologer som är kopplat med främst tecknade tv-serier från 80-talet. Megatron tar alla tillfällen i akt att proklamera sina planer och gasta order till sina hantlangare, med den obligatoriska friktionen mellan honom och den alltid lika upproriske Starscream. I samma anda har Optimus Prime sin varma och hurtiga attityd, samtidigt som det förekommer en del ordvitsar och ”one-liners” mellan Autoboterna. Dynamiken känns bekant och rätt, trots att det är drygt 30 år sedan ursprungsversionen spelet bygger på producerades.

Spelarens Autobot rör sig genom en hinderbana med viss möjlighet att utforska och hitta nya vägar, även om den rätta vägen redan är uttänkt och linjär. Utmaningen ligger istället i de hinder som på vägen och de motståndare som dyker upp. Spelmässigt är Transformers: Devastation en ”hack-and-slash”, en signumstil för Platinum Games. Genom att hamra på en av de två attackknapparna kan serier av attacker utföras och, om spelaren är snabb, låta en specialattack gå emellan. Givetvis slår fienderna tillbaka och när en gul varningstriangel dyker upp kan det vara en god idé att kasta sig undan. Om timingen på undanmanövern görs rätt, ges spelaren ett ögonblick där den kan vända på attacken och slå tillbaka. Efter vissa sektioner och strider delas ett betyg ut på prestationen, som också påverkar vilket slutbetyg kapitlet i handlingen får och vilken kvalité på föremål hjältarna hittar. I jämförelse med liknande ”brawlers” är Transformers: Devastation något simplistisk, men fortfarande enormt tillfredsställande. Spelet låtsas inte vara något annat än det är, en möjlighet för spelare att gå i närstrid med en del välkända ansikten från Transformers G1 med ett enkelt och elegant stridssystem, som ändå lyckas vara underhållande. För en rutinerad brawler- eller hack-and-slash-spelare är det troligtvis en utmaning som falnar fort, men som introduktion till både Transformers och spelgenren är Transformers: Devastation en bra inkörsport.

Fienderna är, förutom en del välkända robotar från serien, en samling namnlösa figurer vars utseende bygger på de mer etablerade rollerna. Även om det går viss inflation i dussinrobotarna, eftersom de dyker upp lite för ofta för att inte tappa en del av sin charm, är de samtidigt så väldesignade och synkroniserar bra med den etablerade handlingen och universumet. Trots att det finns en del variation, kunde Platinum Games kostat på sig att åtminstone byta ut färgerna mer på motståndarna som bara skall vara kanonmat för spelaren, för att ge illusionen av större mångfald.

För att utöka spelupplevelsen finns också ett system där föremål som hittas på banor eller efter strider kan kombineras för att skapa nya och bättre vapen till Autobots arsenal. Beroende på vilken svårighetsgrad spelet är satt på och spelarens resultat i strid, kan nivån och kvalitén på vapnen variera. Dessa vapen och svårighetsgraden, tillsammans med tekniker som kan skaffas och appliceras på Autobots, gör att det finns en motivation till att vilja ge sig på kapitel igen för att både få bättre slutresultat och hitta mer intressant utrustning. Med tanke på att spelet är förhållandevis kort, runt 5 timmar, så behövs en stark anledning till att återbesöka och prova utmaningarna igen efter att historien spelats igen. Så vapensystemet, tillsammans med att det finns fem Autobots att välja mellan med något skilda spelstilar, gör att det finns mer att uppleva än vad en genomspelning ger. En serie utmaningar och gömda föremål på banorna lockar också till ett fortsatt spelande och utforskande. Frågan är bara om alla spelare kommer tycka det är tillräckligt eller ej.

TransformersDevastation_4

När jag såg att Transformers: Devastation var under produktion kan jag inte neka att jag blev enormt intresserad. Stilen och upplägget var enormt lockande, trots att jag inte är en stor hack-and-slash-spelare. Efter att ha spelat igenom handlingen ett par gånger, provat en del utmaningar och satt samman en mängd vapen, så är jag fortfarande lika fascinerad av den fantastiska känsla som Platinum Games lyckats skapa. Dessvärre beror en stor del av mitt engagemang på barndomsminnen och rosa glasögon. Trots att jag uppskattar att inte alla spel har en speltid på 30+ timmar, så kan 5 timmar vara något för kort för många. Där är också lite för liten variation på att spela som de olika rollfigurerna och det finns en chans att många kommer tröttna på Transformers: Devastation efter en genomspelning eller två, även om det under den tiden är handlingen en fantastiskt härlig återblick på tecknat från 80-talet. Så om Transformers senaste äventyr känns lockande så är det en tillfredsställande upplevelse och enormt välgjort, men med tanke på att prislappen är nära 400 SEK kan det vara en god idé att icke nostalgiblinda entusiaster inväntar ett rabatterat pris som motsvarar längden på innehållet.

Danny Ahrling
danny.ahrlin@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2015
Genre: Brawler/Hack and slash
Utvecklare: PlatinumGames
Platform: Windows, PlayStation 3, PlayStation 4, Xbox 360, Xbox One

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *