The Boat That Rocked

the_boat_that_rockedI 60-talets Storbritannien uppstod ett flertal, så kallade, piratradiostationer. Anledningen till detta fenomen var att BBC begränsat tillgången på popmusik till endast 45 minuter per dag, då man ansåg att en allt för stor konsumtion av den typen av musik skulle vara skadligt. Ett gäng som beslutat sig för att råda bot på denna moralpanik och rädda de svältfödda radiolyssnarna är besättningen på Radio Rock, som sänder illegalt från Nordsjön.

Vi följer ”The Count”, Carl, Angus Knutsford och de andra besättningsmedlemmarna i deras kamp att fortsätta rocka med (radio)vågornas hjälp, trots premiärministerns allt mer desperata försök att stoppa sändningarna. Men regeringen arbetar i motvind, stationen har ett massivt stöd bland folket och i ett sista försök att stoppa det annalkande moraliska förfallet, anlitas i största hemlighet mister Twatt vars uppgift blir att slutgiltigt sätta stop för sändningarna, kosta vad det kosta vill.

Twatt gör vad han kan och försöker hitta stöd i lagen för att kunna angripa radiopiraterna. Problemet är att de egentligen inte gör någonting olagligt. Han försöker strypa deras tillgångar genom att förbjuda brittiska företag att annonsera i sändningarna, han stiftar nya hårdare lagar och tar sig till och med ombord på båten i fråga… men ingenting tycks stoppa dem. I stället kommer det stora bakslaget inifrån själva skeppet …

Kommentar: Det här är en ganska intressant idé till en film. Placera en båt på den isolerade Nordsjön, fyll den med ett gäng tuffa och omåttligt populära DJ:s och låt dem sända dygnet runt. Addera spännande ingredienser som kärleksintriger, rivaliteten mellan två av världens främsta radiopratare, lite (eller mycket) alkohol och en premiärminister som är på krigsstigen. Det borde bli ganska bra, eller hur?

The Boat That RockedJag får det troligtvis att låta mer radikalt än vad det är, för det spårar aldrig ur. Inte riktigt i alla fall. Eftersom handlingen utspelar sig på 60-talet och tack vare de medverkande skådespelarna så blir resultatet riktigt en trevlig upplevelse. Vi får följa en grupp individer som har mycket skilda personligheter, egna problem och förutsättningar som troligtvis inte hade fungerat i dag. Kanske inte ens i Big Brother. Men eftersom det här är 60-talet och alla ombord verkligen brinner för sin sak, för sin musik, så lyckas man ändå hålla skutan flytande, sakta men säkert på väg mot sitt mål – att befria det brittiska folket från regeringens moralpanik.

Bland skådespelarna återfinner vi bland flera Philip Seymour Hoffman, som spelar ”The Count”, en av stationens frispråkiga frontfigurer som hamnar i konflikt med sin gamla föregångare Gavin. Han har tidigare lämnat DJ-tronen, men gör nu comeback i försöket att rädda stationen. ”The Count” hyser till en början agg till Gavin, men så småningom gräver de ner stridsyxan och ”The Count” får slutligen möjligheten att bevisa vem som verkligen brinner för musiken och till och med är beredd att dö för dess existens.

chris_o_dowdGavin får bitvis utkämpa ett tvåfrontskrig, efter att ha ”stulit” Simons nyblivna fru. Simon som endast varit gift i 17 timmar får snabbt se sig besegrad av den välkända casanovan. Chris O’Dowd som spelar Simon visar sig, efter att under ett och samma dygn, tvingats sända både sitt bröllop och skilsmässa, samt hantera den efterkommande depressionen, vara lite av en mästare på att ge tragikomedin ett ansikte. Lysande.

Den brittiske premiärministern lyckas slutligen få igenom ett lagförslag som förbjuder Radio Rock. Vid 12-slaget på nyårsafton blir hela verksamheten olaglig och alla som befinner sig ombord riskerar att gripas av polisen. Lyssnarna följer ihärdigt den sista sändningen, där ”The Count” för allra sista gången räknar ner innan kvällens sista sändning avslutas och allt blir tyst. För gott. Men det hela är bara en dramatisk effekt, strax innan sändning har hela besättningen insett att de alla har en speciell koppling till båten, till varandra och naturligtvis till musiken. Och samtidigt som premiärministern skålar för stationens undergång vrålar ”The Count” ut ett extra rebelliskt vrål. De är tillbaka!

Filmens slut blir oväntat dramatiskt och underligt nog är det inte politikerna som orsakat paniken. Samtliga ombord inser kvickt att slutet är nära och, liksom tidigare, involveras lyssnarna i den annalkande katastrofen. Man vädjar till regeringen om hjälp, men premiärministern är inte intresserad av att påverka utgången, och besättningen lämnas åt sitt öde. I stället kommer hjälpen från dem som stationen själva försökt rädda.

Ted Stridh
ted.stridh@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2009
Språk: Engelska
Genre: Humor/Komedi
Regi: Richard Curtis
Medverkande: Philip Seymor Hoffman, Jack Davenport, Chris O’Dowd, Taluah Riley, Katherine Parkinson, Nick Frost

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *