Tallulah

160824-1Tallulah är en obunden och kringflackande tjej utan hem och utan bördor. Hon bor i sin van tillsammans med hennes pojkvän Nico och de livnär sig på det som andra har kastat bort, när de inte får en allmosa eller begår en och annan stöld. Nico börjar bli riktigt trött på deras livsstil, men Tallulah vägrar att ändra på sig och på hennes sätt att leva. När hon vaknar en morgon gör hon det ensam. Nico har fått nog och han har lämnat henne.

När ilskan har lagt sig inser Tallulah att hon behöver träffa Nico igen och hon beger sig därför hem till hans mamma i New York för att få hjälp. Tallulah blir mer eller mindre utsparkad direkt. Medan hon stjäl mat på ett närliggande hotell stöter Tallulah på en uttråkad och alkoholiserad hemmafru som ber henne sitta barnvakt åt hennes dotter medan hon beger sig ut i krogsvängen. Förfärad över hur en moder kan vara så till synes likgiltig inför hennes eget barn, som bara verkar vara en belastning för mamman, tar Tallulah saken i egna händer.

Hon lägger beslag på barnet och har för avsikt att uppfostra det som hennes eget. Men…hon har inte någon erfarenhet av småbarn och det är mycket arbete att vara en ensamstående mamma. Så Tallulah återvänder till Nicos mor med barnet och övertygar henne att det är hennes barnbarn.

Kommentar: Mödraskapet, eller kanske snarare kvinnorna bakom mödraskapet, står verkligen i fokus i Tallulah. Här får vi följa tre olika kvinnor i olika stadier i livet, vad som har format dem och vad det innebär för dem att vara en förälder. Filmen tar och målar upp dessa tunga, nyanserade porträtt med alla möjliga känslopenslar och resultatet är en film som måhända kan kännas lite konstlad, men som ändå ger intrycket av att vara verklighetstroget.

Själva handlingen är det som kan vara något svårt att svälja ur en rent logisk synvinkel, med dess sammanträffanden och sammanflätningar av de olika livsödena. Detta hade jag dock inget som helst problem med under filmen, för det är inte direkt handlingen som är det centrala i Tallulah. Det är snarare handlingens effekt på rollfigurerna som är det viktiga i den här filmen. Den konstlade banan som karaktärerna följer genererar en naturlig och äkta respons från rollfigurerna och det är detta som man verkar vara ute efter.

160824-3Det finns en sådan närvaro i gestaltningen av de tre kvinnorna i filmen att de omedelbart fångar tittarnas intresse och det är något som känns fullständigt unikt med de kvinnogestalter vi får stifta bekantskap med i Tallulah. De är alla trasiga individer på ett sätt eller ett annat och personer som hanterar livets svårigheter på tre helt olika sätt. Vi har titelfiguren Tallulah, som är sviken och sårad efter en hård barndom och som har beslutat sig för att inte göra sig sårbar igen och bara leva vind för våg. Sedan möter vi Nicos mamma Margo, som har övergivits av hennes make och sedan även hennes son. Efter att ha dedikerat all sin kraft åt dessa män har detta svek lämnat henne tom, rädd och förbittrad. Slutligen finns det hemmafrun Carolyn som styrs av hennes rike make, men som inte känner sig bekräftad och vars allt mer intensiva bekräftelsebehov har tryckt mödraskapets ansvar åt sidan.

Med dessa tre kvinnor får vi så många gripande, roliga, tänkvärda och stundtals obehagliga inblickar i vad det kan betyda att vara mamma, kvinna och människa under besvärliga och betungande omständigheter. Föräldraskapet har förändrat, eller skall komma att förändra, deras liv och det är tre riktigt väl genomtänkta och presenterade rollfigurer som visar oss tre olika stadier av mödraskapet och dess effekt på människan. Det är tre fallstudier som tillsammans formar en övergripande helhet, vilket jag tyckte var ett smärre genidrag från manusförfattaren och regissören Sian Heder.

Dessa porträtt stärks ytterligare av de starka skådespelarprestationerna i filmen. Ellen Page gör ett riktigt bra jobb som titelpersonen Tallulah. Man köper totalt att det här är en hårdnackad tjej som har byggt en enorm mur omkring sig – en mur som försöker dölja en sårad och känslomässigt övergiven flicka som tvingats växa upp alldeles för snabbt.  Allison Janney är minst lika övertygande som den bittra Margo, som investerat sitt liv i andra människor som sedan bara övergav henne och lämnade henne ensam. Även Tammy Blanchard  gör riktigt bra ifrån sig som den odrägliga Carolyn. Hon är fast i en nedåtspiral av självömkan där hon inte kan se den skada hon åsamkar andra och Tammy gestaltar detta på ett övertygande sätt.

160824-2Tallulah är en film som har vissa små skavanker här och där, men jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Filmen blir på så vis mer levande och verklig och den för filmen så livsviktiga emotionella tråden tappas aldrig och man styr elegant karaktärerna från början till slut. Det blir aldrig fråga om något påträngande och artificiellt melodrama med stråkar och tårar i överflöd, utan Tallulah håller sig varm och mänsklig i sin ton utan att gå överstyr med känslospektrumet.

Det är precis så jag gärna vill ha den här typen av film och jag blev mycket positivt överraskad av Tallulah. Jag greps verkligen av de människoöden jag fick stifta bekantskap med och det var inte svårt att engagera sig i rollfigurernas öden och missöden. Det här är ett nyanserat drama om trasiga individer- en film som även har en komisk flärd och en mycket behagligt tempo rakt igenom. Det är mycket svårt att tappa intresset för filmen, så Tallulah kan varmt rekommenderas till alla som vill ta del av livets glädjeämnen och vedermödor i fiktiv form.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2016
Språk: Engelska
Genre: Drama
Regi: Sian Heder
Manus: Sian Heder
Skådespelare: Ellen Page, Allison Janney, Tammy Blanchard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *