Stranger Things

160817-5Det är 1983 och i det lugna, lilla samhället Hawkins försvinner en kväll den unge pojken Will Byers spårlöst – som om han har gått upp i rök. Wills bästa vänner Mike, Dustin och Lucas ser hur de vuxna till synes handfallet försöker hantera det som skett och de bestämmer sig för att själva ge sig ut för att försöka finna deras kamrat.

Medan de söker efter Will stöter de på ett annat barn i Hawkins som de inte har sett tidigare. Det är en snaggad flicka iklädd sjukhusrock som inte verkar ha befunnit sig i den civiliserade världen tidigare. Hon kan knappt prata och hon är ständigt på vakt – som om något jagar henne.

Nog finns det något ute i skogen runt Hawkins. Will var blott den förste att försvinna – såväl barn som vuxna verkar sväljas upp av jorden utan det minsta spår. Polischefen i Hawkins nystar allt mer febrilt i det som pågår och spåren verkar leda till en suspekt militär anläggning, som sägs tillverka vapen för att bekämpa ryssarna.

Samtidigt upptäcker barnen att den underliga flickan är mer speciell än vad de tidigare trott. Hon har krafter som de inte trodde fanns bortom deras serietidningar och dessa förmågor skulle kunna hjälpa dem att finna Will. Men kan de lita på denna märkliga och skrämmande tjej? Vad det än är som gör henne så livrädd skulle även kunna utgöra ett hot mot de andra barnen, men utan henne är Will troligtvis så gott som död.

Kommentar: Stranger Things blev snabbt en stor succé när den första (men möjligtvis inte sista) säsong släpptes. Det är en serie som fullkomligt osar 80-tal och som hämtar mycket inspiration från populärkultur från den tiden. Steven Spielberg-infuenserna är tydliga och Stranger Things känns som om den lika gärna kunde ha gjorts av unge Spielberg. Den äventyrliga känslan och barn-karaktärerna från filmer som The Goonies och E.T. finns sannerligen här, men Stranger Things är mer än en hyllning till Spielberg.

160817-3

Seriens skapare, bröderna Matt och Ross Duffer, har dessutom lagt till en rejäl dos John Carpenter och en hel del Stephen King (som till exempel It, Firestarter och Stand by Me). Resultatet är en atmosfärisk skräckberättelse av klassisk 80-talstyp, som nästan helt och hållet bygger på rollfigurerna och miljöerna. Det är reaktionerna som är det intressanta i denna berättelse – hur de extrema händelserna påverkar människor och hur de väljer att hantera skräcken. På samma gång finns den där barnsliga upptäckarlustan här och mycket omsorg har lagts på att centrera berättelsen kring barnen på samma vis som Spielberg gjorde.

Detta skräckblandade äventyr känns, märkligt nog, både nostalgiskt och fräscht på en och samma gång. I fel händer hade Stranger Things lätt kunnat bli en tröttsam referensfest utan någon egen identitet, men bröderna Duffer visar lyckligtvis upp att de inte enbart kan nicka menande mot andras verk – de förstår det material som de refererar till och de kan finna essensen i inspirationskällorna. Därför känns verkligen Stranger Things som en 80-talsskapelse i samma anda som ursprungsmaterialet, men det finns även ett modernt tillvägagångssätt och en vidareutveckling av idén till något mer än blott en nostalgiserie.

160817-4

För alla dessa lösryckta idéer, scener och estetiska drag från tidigare verk smälter på något vis samman till en enda enhet och här är det storyn som skapar denna fungerande fusion. Man har tagit berättelsen på allra högsta allvar och skapat en övergripande story som berättas genom tre olika sidoberättelser: barnens, tonåringarnas och de vuxnas historia. Dessa binds samman av det okända hotet och allteftersom serien fortskrider så börjar de olika berättelserna att sammanstråla. Det finns ingen av dessa berättelser som känns mindre viktig – samma vikt har lagts på samtliga tre sidohistorier och man har skapat intressanta rollfigurer som både följer och ibland även bryter mot de klichéer som finns i genren. Framför allt har man gett rollfigurerna djup och relevans, vilket är extremt uppskattat från min sida. Man bryr sig om det som händer för att man bryr sig om människorna i berättelsen, helt enkelt. Det är inte hemskheterna som är det centrala här, utan istället hur händelserna påverkar personerna i Hawkins. Historien känns på så vis mer intim och även mer skrämmande.

För att realisera denna vision har man sedan funnit väldigt övertygande skådespelare – speciellt när det gäller barnskådespelarna. Det är fantastiskt att se hur väl dessa ungar lyckas med att porträttera sina rollfigurer och det är här som hjärtat i Stranger Things finns. Man kan inte annat än att älska dessa säregna barn och skådespelarna ger ungarna så mycket liv och värme att man omedelbart ställer sig på deras sida. Berättelsen tar verkligen barnen på allvar och man får ta del av historien genom deras ögon. Barnlogiken regerar här och det är underbart att bevittna.

160817-2

Stranger Things levererar en klassisk berättarstil – en tillbakablick till en tid då berättandet var lite enklare, men med hjärta och känsla. De skavanker som serien har överglänses hela tiden av den välskrivna historien, de intressanta rollfigurerna och det övertygande skådespeleriet. Det här är en serie som har en sådan tät atmosfär och ett långsamt krypande obehag att man inte kan slita ögonen från det som händer. Stranger Things gör något nytt av något gammalt med kärlek, respekt och kompetens.

Det är, för mig, inte konstigt att alla pratar om Stranger Things. Har man ännu inte skaffat sig ett Netflix-konto är det värt att göra slag i saken enbart för denna serie. Det är en godnattsaga som man inte vill ska ta slut, men som man sträckläser från pärm till pärm. Det är helt enkelt en alldeles för engagerande berättelse för att låta bli.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2016
Språk: Engelska
Genre: Skräck/Spänning/Drama
Produktion: Netflix
Skådespelare: Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Winona Ryder

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *