Muminpappans memoarer

MPM_covNär Muminpappan drabbades av en svår förkylning mitt i varmaste sommaren, hjälpte varken varm mjölk med lök och socker eller romtoddy. Allting smakade förfärligt! Till och med cigarrerna… Eftersom han aldrig tidigare varit sjuk tog han det hela väldigt allvarligt, kanske var hans sista stund kommen. Nerbäddad i norra vindskammaren, lät han Muminmamman samla Mumintrollet, Snusmumriken och Sniff så att de alla stod vid hans säng. Eftersom han hade så ont i halsen och var hes, var det ingen som förstod vad han menade när Muminpappan bad Sniff hämta ”Spårvagnen av sjöskum” i salongen. Detta gjorde pappan ännu mer frustrerad och sorgsen, men när han fått Aspirin, halstabletter och roliga böcker av familjen så somnade han tillslut och vaknade inte förrän på kvällen.

När han vaknat kallade han på Muminmamman och återigen började han prata om salongsprydnaden ”Spårvagnen av sjöskum”. Han berättade för Muminmamman att den haft stor betydelse i hans ungdom, men eftersom ingen i familjen verkade ha någon inblick i hans tidiga liv, var det nog bäst att han berättade om sin ungdom för dem ifall han inte skulle finnas kvar efter förkylningen. Som tur var hade Muminmamman hittat ett stort skrivhäfte när hon städat vid ett tillfälle och menade att i den kunde han skriva något som hon trodde kallades memoarer. Då bestämde sig Muminpappan att skriva om alla de äventyr han varit med om under sin uppväxt och som format det liv han lever nu. Hur han lärde känna många av sina vänner, träffade Snusmumrikens, Sniffs och Mys respektive föräldrar och råkade ut för allt från havshundar till spöken.

MPM1Kommentar: Muminpappans memoarer är verkligen en äventyrsberättelse från början till slut. Författaren Tove Jansson har tveklöst lyckats skriva en förtrollande historia i Muminpappans namn, där både karaktärer och miljöer kittlar fantasin på exakt det sätt som sagor gör i barndomen. När man läser den som vuxen kan man se ett annat djup och allvar i berättelserna, samtidigt som äventyren kittlar läsarens fantasi. Samtidigt är det inte en typisk Muminhistoria, eftersom Jansson tar chansen att prova ett annorlunda berättande som utspelas i en annan tid än den vi är vana att se i Mumintrollens universum. Hon tar upp ämnen och gör återspeglingar till sin egen samtid. Under efterkrigstiden under 1940-50-talet hade både Finland och Sverige hårda tider ekonomiskt. Många barn som föddes i fattiga familjer, lämnades bort till barnhem för att familjerna inte kunde mätta ytterligare en mun. Tveklöst har detta varit en inspirationskälla till Muminpappans förflutna och kanske också en liten ljuspunkt för de barn som läste berättelsen då, att det fanns en chans till ett bra liv även för ett barnhemsbarn.

MPM2Memoarerna börjar när Muminpappan hittades lämnad utanför dörren till ett hittebarnshus för mumintroll, invirad i en tidning. Där togs han hand om av Hemulen som var grundaren till hittebarnshuset, och eftersom hon var intresserad av astrologi för husbehov, ställde hon genast det lilla mumintrollets horoskop. Hon såg att det lilla livet var född under stjärnor som skulle göra det ovanligt och begåvat, men det betydde också att det skulle orsaka en del besvär. Det kom han också att göra, som det frågvisa barn han var. Ett genomgående karaktärsdrag som följt Muminpappan genom tiderna och även genom böckerna om Mumintrollen. Här ges också en del antydningar att han har en tendens att lägga till och överdriva händelserna han varit med om. Dessa skarvningar ger memoarerna en extra nivå av smak och fantasi, samtidigt som det blir svårare att avgöra vad som är sant eller falskt inom historiens egen kontext.

Eftersom det också, under efterkrigsårens fattigdom, fanns en stor längtan efter ljusa tider och äventyr, valde Tove Jansson att låta Muminpappan ge sig av ut i världen för att tillfredsställa sin egen och läsarnas upptäckarlust. Även om det är en ovanlig och tragisk inledning på memoarerna, är det när han lämnar hittebarnshemmet som det traditionella äventyret börjar. Skillnaden blir att Muminpappan här är ung, dumdristig och vet inte alltid bäst, vilket visar hur långt karaktären kommer att gå och växa för att bli den Muminpappa som vi alla känner till. Nu kan man istället se sonen Mumintrollet i honom och det blir en vacker återkoppling till faders framtida förståelse för sonens äventyrslusta.

MPM3Förutom de många äventyr som Muminpappan har, är Muminpappans memoarer en bra chans för Tove Jansson att låta läsarna, både med humor och spänning, läsa om många av Mumindalens karaktärers historia. Vi får möta Sniffs föräldrar Rådd-djuret och Sås-djuret, Snusmumrikens pappa Joxaren och Mymlans storfamilj där den för oss bekanta figuren Lilla My är det senaste tillskottet i barnaskaran. Och eftersom Muminpappan är en sann berättare med enorm inlevelse, sitter man som läsare med ett leende och läser om de mest häpnadsväckande händelserna ute till havs i underliga farkoster, högt upp bland molnen, på vandringar i berg och skogar. Givetvis har han skarvat historien lite också. Men det tycks inte vara ett bekymmer för resten av familjen och vännerna. Personligen tycker jag det är där en stor del av charmen ligger, att memoarernas berättelser är inte alltför långdragna men ändå lika spännande.

Alla de olika berättelserna i Muminpappans memoarer är otroligt fantasifulla och är dessutom illustrerade av Jansson själv. Det ger en ytterligare dimension till äventyren där läsaren kan se författarens egna tolkningar av olika händelser, miljöer och karaktärer. Dessutom har Jansson en härlig humor i sitt berättande, men inte alltid en sådan som är direkt uppenbar utan som lite gentilt smyger in i texten. Det är förmodligen det sättet att skriva som gör att Tove Janssons berättelser om Muminfamiljen underhåller läsare i många olika åldrar.

Anna Jormalainen
anna.jormalainen@digitalescape.se

Fakta
Av: Tove Jansson
Språk: Svenska
Genre: Saga
Sidor: 171
Förlag: Alfabeta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *