Mr. Jones

mr-jones-01Scott och Penny har tillfälligt gett upp sina normala stadsliv för att flytta ut till en stuga i vildmarken. Där tänker de filma en naturdokumentär medan de samtidigt njuter av friheten och den okomplicerade tillvaron som livet ute i naturen erbjuder. Allt är frid och fröjd till en början, men ganska snabbt går det upp för Scott att det här äventyret var väldigt oplanerat – både när det gäller dokumentären och hur väl de skulle anpassa sig till skogslivet.

Men så stjäl plötsligt en mystisk person Scott ryggsäck och när Scott letar efter förövaren hittar han en annan stuga i närheten av deras egen. Paret, som hela tiden trott att de har varit de enda människorna i skogen, bestämmer sig för att undersöka den andra stugan och det blir en obehaglig upplevelse som väntar dem. Personen som bor där verkar leva i fullständig misär, men det som verkligen slår paret med häpnad är de primitiva skulpturerna i källaren. Fågelskrämsliknande figurer gjorda av grenar och skelettdelar fyller dem med fasa och paret flyr stugan hals över huvud.

Tillbaka i säkerhet gör Penny en upptäckt: skulpturerna är extremt lika de konstverk som den enigmatiske konstnären Mr. Jones har blivit känd för. Kan det vara så att de har råkat finna Mr. Jones hemliga ateljé? Scott och Penny ser möjligheterna i detta och naturdokumentären får ge vika för dokumentären som ska avslöja Mr. Jones identitet.

MrJonesPenny copyKommentar: Begreppet ”found footage” har genomsyrat modern skräckfilm sedan succén med The Blair Witch Project. Efterapningarna blev många och väldigt få filmer lyckades nå upp till filmen som startade trenden. Mr. Jones ger sig i kast med denna subgenre och använder faktiskt den dokumentära stilen på ett föredömligt sätt. Filmen rättfärdigar överlag detta stilistiska grepp mycket väl och regissören Karl Mueller tycks ha gjort sin hemläxa, för han ser till att använda ”found footage”-stilen på ett sätt som framhäver styrkorna i den här typen av berättande.

Resultatet blir en tät och suggestiv stämning som växer sig allt starkare. Med den skakiga, handhållna kameran kommer man närmare handlingen och Mr. Jones är en av de få filmer av det här slaget där jag har känt mig riktigt engagerad i berättelsen. Att ha filmat denna skräckfilm på ett traditionellt sätt hade inte fått samma effekt, för på ett föredömligt sätt använder de sig av den handhållna kameran för att delge åskådarna precis rätt mängd av information och sedan kontra detta med skådespelarnas reaktioner på det som inträffar.

Det finns dock en del irritationsmoment som uppstår med den valda dokumentärstilen. Mueller får ibland anstränga sig extremt mycket för att ge skenet av att paret har spelat in materialet själva. Det finns scener som är helt ologiska i detta avseende. Det kan kännas som att man under en del scener helt har glömt bort att det rör sig om en ”found footage”-film och panikartat försökt få scenen att fungera i sammanhanget bara genom att någon av skådespelarna till slut stänger av kameran på ett påklistrat sätt. Dessa scener är dock relativt få, men det som gör irritationen större är att Mueller till slut ger upp med att hålla sig till dokumentärstilen och slutet av Mr. Jones blir till en vanlig spelfilm. En sådan övergång kan höja upplevelsen av en film, till exempel som i Behind the Mask:  The Rise of Leslie Vernon, men här känns det mer som ett stilistiskt misslyckande.

mrjonesrY8fNy7På tal om slutet av denna film, så är det mer än stiländringen som har fått folk att reagera negativt på Mr. Jones. Efter att ha byggt upp en spänningsfull och engagerande historia tar filmen en helt annan vändning under uppgörelsen. Berättandet får ta ett steg till sidan till förmån för frenetiskt klippande som gör slutet till mer av en surrealistisk upplevelse. Muellers mer konstnärliga ambitioner gör sig påminda här och det kan bli rejält svårt att följa vad i hela friden det är som pågår. Jag tycker dock att det finns några intressanta element som man presenterar i slutet av Mr. Jones, men det blir en sådan abrupt växling mellan början och slutet av filmen att det känns som två helt olika filmprojekt som klippts samman.

Mr. Jones har alltså en hel del brister, men jag är ändå beredd att klassa denna skräckfilm som sevärd. Det som filmen gör rätt är riktigt effektivt och det krypande obehaget som filmen genererar är precis vad jag var ute efter. Man kommer med största sannolikhet och med all rätta att irritera sig på en del saker i Mr. Jones – från stilistiska val till skådespelarinsatser och logiska luckor. Personligen har jag ett visst mått av överseende när det gäller bristerna, för filmen levererar på det stora hela ändå en effektfull skräckfilm.

Så om man har en del tålamod med alla skavankerna i Mr. Jones kan man få ut lite kalla kårar med hjälp av filmens titelperson. Bara hans skapelser gör filmen sevärd, för de ger verkligen en olustkänsla på helt rätt sätt och det är faktiskt fågelskrämmorna som står för det främsta skådespeleriet i den här filmen. När rekvisitan känns levande har man åtminstone gjort något rätt i en skräckfilm.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2013
Språk: Engelska
Genre: Skräck
Regi: Karl Mueller
Manus: Karl Mueller
Skådespelare: Jon Foster, Sarah Jones, Mark Steger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *