Life is Strange

boxart_284018-åriga Max har återvänt till sin hemstad Arcadia Bay för att studera fotografi på den prestigefyllda skolan Blackwell Academy. Det är fem år sedan hon flyttade från Arcadia Bay med hennes familj och under den tiden har hon helt tappat kontakten med hennes bästa vän Chloe. Den inåtvända Max känner sig som en utböling på Blackwell Academy och hon har blivit en måltavla för skolans populära inneklick. Fotografin är hennes enda utlopp, men Max förkärlek för självporträtt blir hela tiden bespottad av hennes mer elaka klasskamrater.

Under en till synes helt vanlig dag vaknar Max till mitt under en fotografilektion. Med fasa i blicken ser hon ser omkring och kan inte förstå vad som har hänt. Max har precis haft en vision om en monstruös tornado som var på väg mot Arcadia Bay. Omtumlad av den övertygande drömmen känner hon paniken infinna sig och hon hinner inte få grepp om tillvaron igen innan hon bevittnar ett våldsamt drama i skolan. Max sträcker ut handen framför sig och… hon upptäcker att hon nu har förmågan att vrida tillbaka klockan för världen omkring henne.

Vad kan allt det här betyda? Max börjar experimentera med sin nyfunna tidskontroll, samtidigt som hon försöker förstå vad hennes vision har med det hela att göra och vad det är som försiggår på Blackwell Academy. Det verkar finnas en koppling mellan allt som händer och en av skolans elever, som försvann spårlöst för sex månader sedan.

life-is-strange-3Kommentar: Life is Strange är ett äventyr som verkligen tar spelaren tillbaka till tonåren. Hormoner, osäkerhet, ångest och framtidsdrömmar – allt har omsorgsfullt tagits omhand av Dontnod Entertainment och med fingertoppskänsla integrerats i den här spelupplevelsen. Visserligen har jag ingen direkt erfarenhet av att vara en 18-årig tjej från Oregon, men jag kunde ändå känna igen mig i spelets skildring av det förvirrade tonårslivet. Upplevelsen kändes så genuin att jag fullständigt sögs in i Max liv. Trots de övernaturliga inslagen kändes Life is Strange så känslomässigt äkta och trovärdig. På det mest angenäma sättet fick jag återuppleva tonåren.

Spelet påminner om Telltale Games peka-och-klicka-äventyr, speciellt med tanke på att man, i likhet med spel som The Walking Dead, fattar beslut som har konsekvenser längre fram i spelet. I Life is Strange har Max möjligheten att gå tillbaka i tiden, om än bara ett par få minuter, vilket ger henne en möjlighet att ångra vissa beslut som hon har tagit. Detta kan man tycka är att förringa beslutstagandet i spelet, men jag måste säga att tidsförvrängandet fungerar till spelets fördel. Föst och främst fungerar det här väldigt väl med tonåriga Max beslutsångest och för varje val hon gör får man höra henne ångra vad hon har gjort och fundera om hon borde gjort saker annorlunda. Det finns nämligen inga självklara beslut i Life is Strange, utan det är ständigt val mellan pest och kolera. Tidsmanipuleringen gör att man bara kan se den kortsiktiga effekten av de val som Max gör, men vad hennes handlingar kommer att ha för effekter längre fram förblir oklart. Det enda som står klart är att inget av de beslut som man tvingas fatta kommer att innebära en dans på rosor för Max.

Life-is-StrangeVår huvudpersons unika förmåga har också en annan roll i Life is Strange. Det finns en del enklare pusselsekvenser där man använder sig av Max tidsmanipulering. En stor del av dessa är att hon kan införskaffa sig ny information genom handlingar och konversationer som skapar nya möjligheter för henne om hon spolar tillbaka tiden. Max påverkas inte av hennes egen förmåga – det är världen omkring henne som manipuleras. Detta gör att hon kan använda sig av sina krafter för att undkomma faror och manövrera sig till rätt plats i rätt tid. De saker som hon bär med sig förblir också i hennes ägo när använder sin förmåga och på så vis kan hon hitta nya lösningar på de problem som uppstår. Tidsmanipulationsmekaniken fungerar överlag väl – även om sättet som man kontrollerar förmågan  på ibland kan kännas lite trögt. Det är dock en intressant idé som man har implementerat i den här typen av spel och jag tycker att man med hjälp av tidsaspekten har gjort Life is Strange till ett spel som känns nytt, fräscht och lockande.

Spelets största styrka är dock känslan, som byggs upp med vacker grafik, stämningsfullt ljud och bra röstskådespelare. Det är en förtrollande miljö som finns i Arcadia Bay och den inbjuder verkligen till utforskning för att få uppleva mer av detta ögongodis. Med Unreal Engine 3 har Dontnod skapat en utstuderad värld som känns både verklig och bebodd. Det är extra härligt att uppleva Arcadia Bay när man får höra Max inre monologer om allt som hon interagerar med när hon utforskar. Max porträtteras riktigt väl av Hannah Telle och hennes röst gör att man knyter an direkt till Max. Det är annars inte fråga om något exceptionellt röstskådespeleri i Life is Strange, men alla rollerna fungerar väl och karaktärerna de spelar känns riktigt trovärdiga. Musiken sätter sedan den lilla pricken över i:et med dess lågmälda akustiska gitarrer à la José González (som finns med i spelet). Det är riktigt passande med denna vackra, melankoliska typ av musik här och den implementeras mycket bra in i handlingen. Det är det perfekta valet till ett spel om en tystlåten och ängslig fotonörd som kämpar med sin egen identitet.

Life-is-Strange-Max-and-WarrenLife is Strange är ett episodspel i fem delar, varav tre i skrivande stund har blivit tillgängliga. Det är en titel som jag har varit nyfiken på sedan första episoden släpptes tidigare i år och slutligen inhandlade jag inledningsavsnittet för att provsmaka vad Life is Strange har att erbjuda. Omedelbart efter det att jag fullbordat första delen köpte jag ett säsongspass, för det fanns ingen som helst tvekan om att jag skulle vilje följa det här äventyret till slutet. Telltale Games kan lära sig en hel del av Dontnod angående hur man skapar ett gripande och spännande äventyrsspel, för hur mycket jag än gillar Telltales alster så bleknar deras alster i jämförelse med Life is Strange. Dontnod är banne mig i full färd med att avsätta genrens härskare från sin tron. Blandningen av realism, känsla, spänning och mystik föll mig verkligen i smaken och jag kan, efter att endast ha kommit halvvägs i handlingen, med största säkerhet säga att Life is Strange är den bästa spelupplevelsen jag har haft på många herrans år.

Så medan jag ivrigt väntar på att nästa episod ska bli spelbar rekommenderar jag alla som tycker att Life is Strange låter som ett intressant koncept att ge spelet en chans – under förutsättning att man inte har något emot att återvända till tonåren det vill säga. Det blir mycket ångest, ilska och pinsamheter med andra ord, men på bästa möjliga sätt. Life is Strange är också en gripande historia som blandar tragiska livsöden, kaosteori och övernaturliga fenomen för att forma en spelupplevelse som man sent kommer att glömma.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2015
Genre: Äventyr
Utvecklare: Dontnod Entertainment
Plattform: PC, PS3, PS4, XBox 360, Xbox One
(I skrivande stund är episod 1-3 av 5 släppta)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *