L.A. Noire

160713-1Året är 1947. Andra världskriget har nått sitt slut och Amerikas soldater har återvänt hem från stridens hetta. En av dessa är Cole Phelps, som efter kriget har sadlat om till polis. Phelps öga för detaljer och hans förhörsteknik gör att han snabbt börjar stiga i graderna. Samtidigt resulterar hans orubbliga moralkompass och propra attityd att han inte blir den mest omtyckta killen i L.A.P.D, om man frågar hans kollegor. Bortom den välpolerade ytan visar det dock sig att Phelps kanske inte alltid lever som han lär.

Phelps upplevelser under andra världskriget bär han som ett ok kring halsen. Krigets fasor är illa nog att leva med, men det verkar finnas ett specifikt ögonblick som tynger Phelps extra mycket. Människor han möter som polis och de situationer han upplever gör att detta plågsamma minne ständigt bubblar upp till ytan.

Men Phelps kämpar vidare och han är fast besluten att göra Los Angeles till en säkrare plats – kosta vad det kosta vill. Hans utredningar tenderar alltid att leda till sovande björnar som kan göra hans liv till ett levande helvete, så priset som Phelps får betala kan bli mycket högre än han är villig att betala.

Kommentar: Det surrades mycket kring de australiensiska utvecklarna Team Bondi och deras L.A. Noire när spelet just hade släppt. Användandet av MotionScan-tekniken när man spelade in skådespelarna som gör rollfigurerna i det här spelet resulterade i något man inte hade sett förut i ett spel. Ansiktsrörelserna som gick att fånga och digitalisera var häpnadsväckande och plötsligt såg spelfigurera mycket mer verkliga ut. Även nu, fem år senare, är L.A. Noire imponerande i detta avseende. Inget spel har riktigt kunnat, eller velat, ta stafettpinnen efter L.A. Noire och driva tekniken framåt. Men detaljerade ansiktsuttryck är inte allt som detta spel har att bjuda på.

Team Bondi har skapat en spelbar film noir som fångar atmosfären, karaktärerna och estetiken från denna milstolpe i filmhistorien. Vi bjuds på en moraliskt dekadent värld där korruption och maktmissbruk dominerar. Starka, skoningslösa viljor ställs mot varandra och mitt i hetluften hamnar vår protagonist. Cole Phelps är dock inte en rättrådig helyllemänniska – han är en handlingskraftig karl, men med en moralkompass som inte vet vart den skall peka. Det är en person som vill göra det rätta, men vars metoder tenderar att överskrida gränsen mellan rätt och fel. Runt omkring sig har Phelps en rad lika handlingskraftiga individer med sin egen agenda och med dolda motiv. Intrigerna tätnar allt eftersom Phelps vadar igenom sörjan som är Los Angeles mörka baksida. Det här är verkligen film noir så det förslår.

För att öka känslan ytterligare har Team Bondi lagt till möjligheten att spela spelet helt i svart/vitt och i ärlighetens namn förstår jag inte hur man kan välja att inte ta del av den monokroma upplevelsen. Att det ens är en valmöjlighet att spela i färg är ett smärre mysterium i sig, men jag antar att inte alla världens spelare är film noir-fantaster. Undertecknad är dock barnsligt förtjust i de gamla deckarna och uppskattar alla försök som Team Bondi har gjort för att ta film noir-genren in i spelvärlden. När de dessutom anspelar till gamla, kända brottsfall från förr i de fall som Phelps utreder blir upplevelsen ännu mer kryddad.

160713-3Även handlingsmässigt finns det en hel del att uppskatta. Man börjar som en uniformerad polis som tar sig an trafikförseelser och annan småpotatis. Fallen man ställs inför är dock inte alltid så enkla som de först verkar vara och ju mer man nystar i fallen, desto mer invecklad blir historien. Man kommer större saker på spåren och en befordran kan vara runt hörnet om man visar upp sina talanger. I takt med berättelsen eskalerar kommer maktens elit i Los Angeles att träda fram ur skuggorna, vilket gör att man känner att det hela tiden står mer och mer på spel. De olika fallen har också en tendens att knyta an till varandra, så att man plötsligt är mitt inne i ett narrativt spindelnät där man inte vet om man är en spindel eller en fluga.

Däremot så är spelmekaniken något begränsad under de olika uppdragen. Efter ett tag kan det bli lite upprepande att åka omkring, leta efter ledtrådar och förhöra folk. Det finns egentligen inte så mycket variation i hur man går tillväga och det skadar intrycket av spelet. Rent spelmekaniskt tappade jag intresset efter halva spelet – det var rollfigurerna och deras historier som drev mitt spelande framåt. Bilkörandet är monotont och enormt tidskrävande, vilket gör att man gärna väljer att skippa den delen av spelandet så snart tillfälle ges. ”Peka och klicka”-delen som utgör spårsökandet på brottsplatserna har visserligen kryddats med ett vridningsmoment, där rätt del av ledtråden måste vara vänd mot kameran för att den ska registreras. Detta gör dock inte sökandet mer tillfredsställande eller underhållande. Det kan bli rent av frustrerande, då man själv ser ledtråden, men har svårt att vrida objektet till exakt den position som krävs för att komma vidare. Nej, ur ett rent speltekniskt perspektiv så är uppbyggnaden av L.A. Noire slätstruken, idéfattig och småtrist.

160713-5Det här är egentligen ett medelmåttigt spel i det avseendet, men där spelet glänser är det med bländande styrka. På grund av de intressanta rollfigurerna, den välkonstruerade berättelsen och den noir-doftande atmosfären finns det tillräckligt med motivation för att fortsätta att spela och vara fullt tillfreds med upplevelsen på det stora hela. L.A. Noire är dock ett spel som kräver en speciell sort spelare. Det här är inte hejdlös action med skjutvapen eller en djuplodande polisutredningssimulator. Man landar nästan på en punkt där det är för mycket action för en lugn och metodisk deckarspelsfantast och alldeles för mycket långsamt polisarbete för de adrenalinkrävande actionspelarna. För att få ut det mesta av L.A. Noire behöver man vara mer inriktad på en narrativ upplevelse än något annat. Om man inte är en noir-frälst cineast behöver man åtminstone hysa ett milt intresse för den forna tidens kultur, estetik och berättande. Annars är jag rädd för att det här spelet kan kännas lite för trist och meningslöst.

Går man igång på deckare i hatt, kostym och tvivelaktig moral så kan L.A. Noire mycket väl bli en spännande upplevelse. Den här typen av spel dyker inte direkt upp stup i kvarten, så man bör absolut ta chansen och få sig en rejäl portion av 40-talets Los Angeles mörka sida i sprudlande svart/vitt.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2011
Genre: Äventyr/Action/Deckare
Utvecklare: Team Bondi
Plattform: PC, PS3, Xbox 360

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *