Krönika: Våghalsarna på Marvel

daredevil-posterDet är en serie som är sammanlänkad med resten av Marvels cinematiska universum. Ändå står den på egna ben och skiljer sig markant från bolagets andra iscensättningar på film och TV. Borta är det tillrättalagda och den ungdomsvänliga underhållningen. När vi beger oss till New Yorks Hell’s Kitchen för att stifta bekantskap med stadsdelens inneboende rättsskipare är det inte en färggrann värld full av elegant action blandat med torr humor som vi får uppleva. I Hell’s Kitchen regerar mörkret och de ljusskygga brottslingarna som frodas däri. Stämningen är kolsvart och det brutala våldet kan endast besegras med mer brutalt våld. Välkommen till Daredevil.

Marvels nya TV-serie har letat sig bortom de vanliga kanalerna och distribueras av Netflix. Detta har möjliggjort en helt annan ton i jämförelse med andra serier i samma universum. Eftersom Daredevil inte visas på ABC, som Marvels andra TV-alster, behöver man inte anpassa innehållet efter reglarna som finns på allmänna kabelkanaler utan man har en betydligt större frihet när det gäller mer vuxna teman. Som ett resultat av detta är Daredevil betydligt mörkare, råare och våldsammare än vad man är vad att se i en Marvel-serie. Daredevil har verkligen mått bra av de friare tyglarna – något som har gjort att man kunnat utforska den blytunga, ödesmättade atmosfären i Hell´s Kitchen och i superhjälten som har fått nog av brottslingarna som plågar stadsdelen. Samtidigt måste jag säga att Daredevil, på grund av just skillnaden i seriens ton, inte riktigt känns som en del av det för övrigt betydligt glättigare universumet.

daredevil-netflix-series-previewsDet är inte mycket som rent tematiskt binder samman Daredevil med resten av Marvel. Händelserna i den första Avengers-filmen är det enda som bildar denna länk, men å andra sidan är det själva upplägget för hela serien. Invasionen av New York, som skedde i The Avengers, efterlämnade en stad i spillror. Det investeras miljarder i återuppbyggnaden av staden och detta har lett till att byggföretagen är en extremt lukrativ bransch. I detta skede ser en av aktörerna chansen att stärka sin ställning och realisera sin vision för ett nytt New York.

Även om det bara flyktigt talas om händelserna i The Avengers byggs berättelsen i Daredevil på ett smart sätt kring efterdyningarna av rymdinvasionen. Sedan går serien sin egen värld och låter New York sköljas över av det ödesmättade dunkel som finns i ursprungshistorien om Daredevil. Man lyckas skapa den mest realistiska och jordnära upplevelsen i Marvels film- och TV-värld, men Daredevil är ju också en av de mest trovärdiga hjältarna i deras universum.

Den blinde advokaten Matt Murdock har, som följd av hans handikapp, utvecklat sina andra sinnen till den grad att han kan uppfatta mycket mer om världen omkring sig än vad vanliga människor kan göra. När rättssalarna sviker honom och hans medmänniskor ser Matt sig tvungen att ge sig ut och skipa rättvisa på egen hand. Den blinde kampsportsmästaren Stick upptäckte potentialen i Matt när han fortfarande var ung och Stick har tränat honom till att bli en formidabel motståndare i strid. Det är ändå med stapplande steg som Matt för första gången tar på sig masken för att rensa upp i hans älskade Hell´s Kitchen.

daredevil_5Det är inte den mest befängda ursprungshistoria man har fått höra och man har gjort ett riktigt bra jobb med att grunda Daredevil i verkligheten. Man bemödar sig verkligen med att omsorgsfullt bygga upp Matt Murdocks karaktär och han blir väldigt trovärdig. Murdocks dubbelsidiga natur gör att han alltid dras mellan ljus och mörker. Det är en ständig kamp mellan den fredlige advokaten Matt och den brutale Daredevil.  Vi börjar följa honom när han precis har dragit på sig masken för första gången – samtidigt som han och hans kompanjon Foggy Nelson just har beslutat sig för att starta en egen advokatfirma. Kampen om vilken väg Matt bör gå har alltså just börjat.

Detta vägskäl mellan ljus och mörker är basen för serien och man realiserar temat riktigt väl med hjälp av såväl berättelsen som med karaktärerna, men även rent visuellt. Alla aspekter harmoniserar med varandra i sin dualism. Fotot är välkomponerat, men ändå enkelt – något som på ett elegant sätt skapar en realistisk bild av seriens verklighet. När våldet sedan träder in i rutan får det en märkbar effekt som känns i maggropen. Man ser Daredevils framfart mest på håll och i långt utdragna sekvenser, vilket späder på obehaget. Det finns, till exempel, en slagsmålsscen mellan Daredevil och ett gäng gangsters som utspelar sig i en trång korridor och som filmas med en statisk kamera på långt avstånd. Denna scenen tar en evighet på sig och här får man verkligen se slag efter slag utdelas, med en allt mindre avancerad koreografi, och varje träff känns mer och mer obehaglig. En actionscen i en superhjältefilm har aldrig känts så verklig.

Inte heller har rollfigurerna känts så verkliga. Charlie Cox fångar båda sidorna av Matt Murdock/Daredevil på en mycket övertygande sätt och för in både hjärta, frustration och lekfullhet i denna rollfigur. Hur bra Cox än är så går det inte att bortse från att det är Vincent D’Onofrio som stjäl strålkastarljuset. I rollen som den hemlighetsfulle magnaten som inte gärna skyltar med sitt namn (så jag låter det vara osagt) tar D’Onofrio Murdocks dubbelsidiga natur ett steg längre… och gör det infernaliskt mycket mer otäckt. Daredevils ärkefiende har inte varit mer intressant än här och sättet som D’Onofrio porträtterar de bägge sidorna av hans rollfigurs personlighet får mig genast att tänka på hans insats i Full Metal Jacket. Betydligt mer extremt, naturligtvis, men ändå otroligt effektivt. D’Onofrio är kungen av denna rollbesättning.

rabbitmarvepds009hjpg-1ddce2_640wJag kan inte annat än att bli imponerad av hur väl Marvel har lyckats väcka den blinde brottsbekämparen till liv. Daredevil är långt ifrån en perfekt serie och det sista avsnittet av den första säsongen lämnade en hel del att önska. Dock är jag positivt överraskad av den väg som man valde att gå med Daredevil. Man tog den lite vuxnare vägen och det uppskattar jag väldigt mycket. Nu ska fler hjältar presenteras i denna TV-avstickare till Marvels universum och om de håller samma stil så finns det fortfarande hopp för seriösa superhjältar i TV-rutan.

Det här kan bli starten på en betydligt mörkare Marvel-era. Ni har sett Marvel light – bered er på Marvel noir.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *