Krönika: Objektiv eller subjektiv?

När man läser, eller skriver för den delen, recensioner kommer numera ofta frågan om att vara subjektiv eller objektiv upp. Det spelar ingen roll om det är en amatörskribent eller professionell recensent och vilket medium man arbetar i, förr eller senare kommer frågan att lyftas fram. Hur ska man förhålla sig till vad som ska recenseras?

När frågan att vara objektiv kommer på tal är det många moderna skribenter som högljutt protesterar och menar att det är omöjligt att vara objektiv, så varför ens försöka? En objektiv recension skulle bara konstatera vad fokuset för recensionen är, det skulle inte finnas någon nyans, ingen insikt, bara ett kliniskt konstaterande av faktum… punkt!

Problemet är att ordet objektiv används fel i recensionssammanhang. I nyhetsflödet, där det främst hör hemma, handlar det om att återge en korrekt bild av händelser utan att tillföra allt för mycket personlig värdering eller fokus. Trots det, finns där alltid aspekter av nyhetsrapportering som kan diskuteras länge och väl hur väl denna informationsstandard efterlevs. När det kommer till recensioner skulle jag hellre säga att ordet vi letar efter är ”balanserad”.

När läsarna ropar efter objektiva recensioner, är det i själva verket balanserade de vill ha. För den generella läsaren kan acceptera om en recensent inte tycker om genren verket de recenserar är i eller för den delen tycker om verket i sig, så länge de är ärliga med att lyfta fram de positiva aspekterna tillsammans med de negativa. Filmens historia är kanske värdelös skriven, men skådespeleriet lysande. Datorspelets grafik är kanske usel, men spelkontrollen välgjord. Serietidningen är kanske dåligt textad, men bilderna vältecknade. Alla aspekter lyfts fram så att läsaren kan avgöra själv om det recensenten skriver om kommer att passa deras smak eller ej, oavsett om recensenten själv gillade produkten eller ej. Hur man än ser på det är den objektiva, eller balanserade, recensionen en nyttotext som potentiellt kan hjälpa en privatperson avgöra om surt förvärvad slantar ska spenderas eller sparas till något annat.

De subjektiva recensionerna brukar vara desto roligare att skriva och läsa, i jämförelse med de objektiva, och ger skribenten fria tyglar att uttrycka sig både starkt och färgglatt. Politik, åsikter och preferenser kan blandas samman i en salig soppa av ”infotainment”. Vilda paralleller kan göras, man kan tillåta sig att vara cynisk, sarkastisk och även nedsättande om man vill. Allt detta är okej, men innehåller en relevant ”brist”; att läsare måste känna till skribentens stil och sätt att uttrycka sig till en sådan grad att de kan koda av de färgglada formuleringarna och uttrycken för att kunna använda ”informationen” de får. Risken med den här typen av recensioner är att de, precis som krönikor eller blogginlägg av samma typ, har en tendens att främst locka till sig liktänkande och de med en totalt motsatt ståndpunkt.

Essentiellt är inte en subjektiv recension ett problem, så länge där inte råder några tvivel om att det är en åsiktsdriven text. En åsikt behöver inte grundas i fakta eller verklighet, utan tillåts hämta all sin motivation från känslor och preferenser. Men det blir desto vanligare att åsikter lämnas ut som information, fakta väljs omsorgsfullt ut för att matcha förutfattade meningar och den fakta som inte passar plockas bort och ignoreras. Detta sker på båda sidorna av ett argument, samtidigt som egon och världsbilder ristade i sten ger skribenter och debattörer en tilltro på sin egen korrekta bild att de arrogant talar ner till varandra, eller kastar förolämpningar. Ett problem som drabbat allt skrivande, särskilt online.

Att ha en polariserande åsikt och diskutera online är inget fel, problemen uppstår när detta är den enda formen av diskussion eller ”utbyte av idéer och tankar” som pågår. Främst därför att ingen av sidorna lyssnar på varandra och i flödet som följer kommer inga nya insikter.

När vi startade DigitalEscape och diskuterade sinsemellan hur vi ville att texter och ton skulle vara på sidan, kom vi överens om att föröka vara så balanserade som möjligt. Inte för att vi var tvungna eller hade press på oss, utan för att det var den typen av texter och recensioner vi själva föredrar att få. Om vi lyfter upp positiva eller negativa aspekter av något i vad vi recenserar, så ska vi kunna motivera varför vi tycker så… därför att det jag personligen kan se som en stor brist i en film, ett spel eller en serietidning, kan en av mina läsare uppfatta som en styrka. Om det jag skriver är välgjort nog kan en recension som allt annat än rekommenderar en produkt fortfarande motivera någon med andra uppfattningar att välja att köpa den.

Självklart har vi åsiktsbetingade texter, oftast krönikor som denna, som tillåter oss att tycka till. Trots det försöker vi alla fortfarande vara sakliga och motiverande med våra åsikter. Samma sak gäller vårt podcastande, främst RadioEscape där jag och Pavo Hemmingsson mer eller mindre bollar våra åsikter om filmer fram och tillbaka. Inte sällan känner vi olika för samma sak och det gör både diskussionen intressantare och matigare, men vi är också medvetna om att det vi gör med vår pod bara kan kallas infotainment. Vi vill underhålla våra lyssnare, men även om vi grundar våra uttalanden i iakttagelser och andra motivationer, är de aldrig annat än åsikter och det är vi noggranna med att påpeka.

Min rekommendation till alla som spenderar tid på internet är att skaffa ett kritiskt tänkande till allt ni läser. Oavsett vad det är, oavsett vilken avsändare en text har och oavsett om du instinktivt helhjärtat håller med eller har en totalt motsatt åsikt jämfört med det som skrivs. Det är lätt att svepas med om något träffar rätt, till och med i något så enkelt och alldagligt som en recension, så att stanna upp och tänka efter kan hjälpa mycket.

Åh ja… glöm inte att ALDRIG mata trollen..!

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalescape.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *