Krönika: Låt oss släppa allt som tynger oss och bara spela Planet Coaster

2017 har varit ett relativt tungt år på många sätt och vis. Även för en inbiten misantrop och cyniker så kan man ibland bli förvånad över hur illa världen kan te sig ibland. Men det finns även ögonblick då man kan förbise hemskheterna som omger en och bara se till det positiva. Fiktion är en bra flykt från verkligheten, men interaktiva medier kan ibland göra ett starkare intryck än vad vi någonsin hade kunnat förvänta oss.

Ett sådant ögonblick fick jag när jag startade upp Planet Coaster för fösta gången. Det var ett spel som jag hade sett fram emot att spela, men som hade fått vänta på grund av den stora mängden av titlar som låg och väntade i mitt spelbibliotek. Till slut såg jag det rätta tillfället att ge Planet Coaster lite speltid och resten är spelhistoria för min del.

Aldrig förut har mötts av en sådan vänlighet, glädje och spellust när spelmenyn dykt upp på skärmen. Även om jag var något nere och sjuklig när jag gjorde den första uppstarten av Planet Coaster så försvann med ens allt det negativa i min sinnesstämning när jag presenterades för det här spelet. Från första början var det helt enkelt bara en överväldigande glädje som sköljde mot mig och som sjöng: ”låt oss spela och ha roligt!”

Och även om en hel del av denna känsla måste tillskrivas Frontier för deras inledning och menysystem, så är det två herrar som överglänser resten av spelet. Det är musikerna Jim Guthrie och JJ Ipsen som fångar mig i en känsla av eufori och livsglädje på ett sätt som får mig att bli exalterad av att spela och att få ta del av den här upplevelsen.

Deras The Light in us all som ger oss den musikaliska inblicken till Planet Coaster är simpel i sin konstruktion, men ack så talande, effektiv, och sprudlande att man genast sugs in i spelet och känner att ”jösses, vad roligt det här kommer att bli!”

Det är en känsla som jag aldrig tidigare har fått under de 35 år som jag varit en TV- och datorspelare. Planet Coaster får mig att känna mig välkommen och exalterad över att komma in i spelets värld på ett så extraordinärt sätt och musiken är det som ögonblickligen får mig att ändra sinnesstämning med hjälp av tonernas positiva och renhjärtade energi.

Att Frontier sedan sätter käppar i hjulet på din entusiasm genom att inte vilja lära dig hur man spelar spelet är en annan sak. Man får inte någon upplärningsfas där man introduceras för spelmekaniken – endast några introduktionsvideos och inget mer, vilket kan tyckas vara en aning skralt för ett spel av det här slaget. Men den positiva energin leder mig att fortsätta och utforska spelet på egen hand och resultatet har blivit oerhört underhållande. Men den tröga inlärningsfasen överlevde jag enbart på grund av den glädje jag kände när spelet hälsade på mig för första gången (och på grund av att jag spelat så många andra liknande spel genom mina dagar).

Men en så till synes liten sak som en passande introduktionslåt har gjort Planet Coaster till den mest positiva spelupplevelsen för min del under 2017 och jag fylls fortfarande av ren och skär glädje varje gång som jag hör Jim Guthries och JJ Ipsens livsbejakande och lekfulla The Light in us all. Det är sådana ögonblick jag uppskattar av hela mitt hjärta – att från så oväntat håll få intryck som förändrar ens sinnestillstånd och ger människor en upplevelse som sprider sig bortom själva mediet och berikar ens själ.

Det är därför som jag är en spelare och en människa som alltid försöker hålla ett öppet sinne för allt som är nytt. Man vet aldrig vad det är för underbara guldkorn som man kan finna om man bara letar.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *