Krönika: Bohemian Suicide Squad Rhapsody?

Nyfikenheten på filmatiseringen av Suicide Squad har gjort att jag gärna följer med i nyhetsuppdateringarna om projektet. Konceptet med superskurkar som mer eller mindre emot deras vilja rekryteras till en specialgrupp inom den amerikanska regeringen för att utföra omöjliga uppdrag är väldigt lockande. Här finns inte bara en chans för DC-skurkarna att få glänsa i rampljuset, utan även en möjlighet att se världen mer ur deras synvinkel. I Suicide Squad ser jag en potential till såväl mörker som lekfullhet i berättandet, vilket i de rätta händerna kan bli en explosiv kombination.

När så den första officiella trailern till Suicide Squad släpptes drog den naturligtvis till sig mitt intresse. Bortsett från teasern under Comic Con förra året har det inte funnits något att riktigt sätta tänderna i, så nu skulle vi alla kunna få ser mer av den vision som Warner Bros. och DC Comics har för denna filmatisering. Det tog inte många sekunder innan jag blev rejält orolig för den väg som Suicide Squad har valt – eller den väg som de åtminstone har valt för trailern. Min första tanke var att bolagen har blivit riktigt oroliga för den här filmen. Kan det vara så att arbetet med att få materialet till en gångbar film inte riktigt lever upp till förväntningarna hos producenter och distributörer? De farhågor som jag tidigare har haft angående denna filmatisering späddes på ytterligare när jag hade fått uppleva trailern för Suicide Squad.

Det som slår tittarna från första början är musiken. Queens Bohemian Rhapsody vrålar ut ur högtalarna och i mitt tycke tar kommandot över allt annat i trailern. Användandet av en så välkänd och populär låt är det som jag tycker är mest oroande med trailern och det visar på att man inte litar på det som Suicide Squad kan leverera. De försöker desperat få åskådarna att knyta band till trailern med hjälp av musiken. En rockklassiker som den här har många personer en speciell koppling till och användandet av låten i trailern känns bara som ett trick för att uppbringa de positiva känslor som man har för låten de spelar. På så vis vill man också få filmen att kopplas till detta musikminne. Tycker man om Bohemian Rhapsody – därför ska man tycka om Suicide Squad. Detta har verkat vara fokus för trailern och när man inte vågar låta filmen stå på sina egna ben börjar mitt inre filmalarm att tjuta. Finns det verkligen inget med själva filmen som man vill visa upp för att locka publikens intresse?

Jo, det finns det visserligen. Trailern är ju inte bara en musikvideo. Inte enbart. Men så mycket jobb har lagts ner på att forma trailern utefter musiken att allt annat hamnar i skuggan. Actionscenerna väller fram när man leds in i den tyngre, rockiga bryggan på låten och skottsalvor avlossas till och med i takt till musiken. Jo visst är det här en musikvideo och inte på ett särskilt bra sätt. Visserligen finns det tematiska kopplingar mellan sångtexten och filmmaterialet som känns någorlunda relevanta, men annars är det här inget annat en en billig, ytlig urladdning av spektakelscener till rockmusik.

Billig vet jag i och för sig inte om trailern är, om jag tänker efter. Prislappen på att få tillgång till en låt som Bohemian Rhapsody kan inte ha varit en spottstyver. Rättigheter och royalties måste vara rejäla summor. Är det verkligen värt denna kostnad för en trailers skull? Tydligen. Även detta känns i mitt tycke som ett skamgrepp taget i ren desperation. Hypen måste upp och detta verkar vara det enda sättet som WB och DC kom på för att få folk att bli intresserade av Suicide Squad för att filmen inte ska bli ett rejält magplask. När själva filmen inte håller måttet så får man göra vad man kan för att sälja biljetter. Kosta vad det kosta vill.

SS-08020rNär jag hade sett trailern för första gången började jag tänka tillbaka: vad hade jag egentligen sett? Vad hade trailern gett mig för information om Suicide Squad? Det enda jag kunde minnas var musiken. Den hade varit så prominent att allt annat tonades bort. Så började så småningom minnet sålla bort slöjan av toner och där fanns först bara explosioner. Raketer. Skottsalvor. Inte så konstigt. Att det här var en actionfilm visste jag. Efter att ha skjutit även dessa element åt sidan fann jag lösryckta komiska scener. Snabba skämt. Ett par one-liners. Ett par snytingar. Att den här filmen skulle ha ett mörkt och bisarrt sinne för humor hade jag förutsatt för länge sedan. Så jag letade vidare. Vi presenterades för flera av rollfigurerna åtminstone. Det kunde jag till slut minnas. Ett par ögon här. Ett par vassa tänder där. Will Smith. Will Smith. En busig Harley Quinn. Maskerad Will Smith. Krokodilman. Inte så mycket mer. Jo, faktiskt – vi fick faktiskt se lite av Captain Boomerang i denna trailern. Fast det vet inte så många. Känner man till karaktären kunde man identifiera honom. För det allra flesta var nog allt man såg en kille med mustasch.

En farhåga som jag har med Suicide Squad är nämligen alla rollfigurerna. Hur ska de kunna etablera alla dessa mer eller mindre kända figurer och samtidigt kunna upprätthålla handlingen? Suicide Squad har en stor risk för att bli en väldigt rörig film. Trailern gjorde mig inte lugnare på den fronten. Det var sannerligen en enda stor röra av rollfigurer. Ett smart drag skulle vara att WB klipper ihop en trailer för varje medlem av Suicide Squad (som de vill avslöja) och presenterar dem för publiken. Det hade kunnat göra sitt för att få publiken intresserad, för DC:s skurkar är om något färgstarka, annorlunda och i många fall helt absurda. Jag hoppas att detta är något som kommer lite längre fram emot sommaren när premiären närmar sig, så att denna första trailer endast var ett explosivt första smakprov på vad Suicide Squad har att erbjuda.

Men risken är att det inte blir så – att efterproduktionen går fortsatt trögt så att man inte känner att man har något speciellt att visa upp. Kanske till och med så trögt att man fortsätter att pumpa ut meningslösa trailers som inte etablerar karaktärer, ton, story eller något annat. Jag är rädd för att det kan bli på detta viset. Det finns fortfarande hopp för Suicide Squad, men den här trailern verkar nästan göra sitt bästa för att dränka allt som jag hoppades att filmen kunde bli.

Nåja – det får bli som det blir. För att parafrasera en låt som av någon anledning dök upp i min skalle just nu: ingenting har egentligen någon betydelse för mig.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *