Krönika: Året i Revy 2015

Så har ännu ett år passerat och på vilket omtumlande år det har varit i många avseenden. Med allt som försiggår runt om i världen är det inte så konstigt att människor tar sin tillflykt i fiktionen för en stunds distraktion och avkoppling. Kanske är det därför som det rådande filmklimatet är en uppsjö av uppföljare och remakes. Den oroliga och osäkra omvärlden får filmpubliken att söka sig till trygga, bekanta miljöer där de känner igen sig och allt är som de minns att det en gång var. På samma vis är de stora actionfilmernas popularitet logisk, för det blir som en maktfantasi i en värld där man verkligen kan känna sig maktlös.

Star-Wars-The-Force-Awakens-Poster2015 hade både tippade och otippade kort att spela ut under filmåret. Först och främst så är det föga förvånande att horder av nostalgistinna filmtittare sökte sig till den nya Star Wars-filmen. Kriget bland stjärnorna förändrade en hel generations sätt att se på film när det begav sig och ännu fler har upptäckt denna filmserie allt eftersom årtiondena har passerat. Nästan fyrtio år har passerat sedan George Lucas ritade om filmkartan med den första Star Wars-filmen och trots hans omedvetna självmordsförsök på franchisen i och med Episod 1-3 har detta fenomen inte bara överlevt utan fortsatt att frodas. Ordet kultfilm har fått en ny betydelse när det gäller Star Wars, för detta universum har nästan blivit religion för dess beundrare. Många var säkert oroliga när Disney köpte rättigheterna till Star Wars och började göra den första filmen i serien utan George Lucas inblandning. Det kunde väl ändå inte bli lika hemskt som prequel-filmerna? Nej, det kunde det inte och 2015 blev årets då all världens Star Wars-fans kunde se en nystart på deras älskade franchise.

mad_max_fury_road_posterEn annan uppföljare som tog världen med storm under detta år kom däremot från ett lite mer oväntat håll. 30 år efter den senast filmen om Mad Max hade intresset för denna filmserie svalnat betydligt mer än vad Star Wars hade. Så dök Mad Max: Fury Road upp och genast flammade intresset upp igen. Skaparen George Miller lyckades gjuta nytt liv i denna franchise och han gjorde det på ett sätt som fick både publik och kritiker att jubla. Genom att hålla sig trogen till tidigare filmers estetik, upplägg och genomförande kunde Miller bygga vidare på denna postapokalyptiska saga efter alla dessa år och på sätt ge publiken mer av det goda. Det här är en uppföljare som har mått bra av att så lång tid har passerat sedan förra filmen. Jag undrar om åskådarna inte hade kunnat förlorat intresset för denna filmserie om det hade kommit nya på löpande band. Det finns inte alltför mycket som man kan göra i denna ökenvärld som inte hade kunnat kännas som en upprepning om filmerna hade kommit tätt inpå varandra. På ett sätt blev Mad Max: Fury Road lite av en omstart för denna franchise och man har med denna film kunnat finna en ny publik som inte bekantat sig med de tidigare filmerna. Jag tror att det här kan bli något som man kommer att se mer av på grund av succén med Millers fjärde Mad Max-film. Bolagen kan mycket väl komma att se lite djupare ner i deras filmportfölj för att se vad man kan damma av och väcka till liv på nytt.

watch-scary-it-follows-2015-extended-us-movie-trailer-videoBortom de stora bolagen har 2015 också varit ett bra år för oberoende produktioner. En genre som verkar finna ett nytt, starkt fotfäste i filmvärlden har varit skräckfilmen och vi i Sverige har under det gångna året fått stifta bekantskap med indieproduktioner som The Babadook och It Follows. Jag är extremt svag för en skräckfilm som bryr sig om atmosfär och handling lika mycket som kalla kårar och skrämseltaktiker. Därför har det varit extremt givande att få ta del av dessa oberoende filmer, som inte bara är obehagliga och skrämmande utan även lyser upp av ett riktigt väl utfört filmskapande. Skräck har aldrig varit synonymt med kvalitet och med tanke på alla de billiga dussinproduktioner som övermättar marknaden är det inte så konstigt. När man väl hittar en skräckfilm som skapats av talangfulla individer som bryr sig om genren och vill utforska dess möjligheter så blir jag innerligt själaglad. Ett sådant år har 2015 varit för min del och med tanke på hur väl mottagna The Babadook och It Follows har blivit hoppas jag innerligt att fler filmmakare får upp ögonen för skräckfilmen.

dukeofburgundyposterDen film som tog mig mest med storm under året som gått är ändå The Duke of Burgundy. Det var en så komplett filmupplevelse som slog mig med häpnad, för Peter Strickland har återigen bevisat vilka stordåd han är kapabel till att genomföra i filmens värld. Här har han tagit och dissekerat en gammal, sliskig sexploitationfilm, för att sortera bort allt det köttsliga och istället finna känslorna och dramat i berättelsen. Det är en suggestiv och ibland svårtolkad berättelse, men det är samtidigt så extremt fantasieggande att få uppleva en sådan här film. Stricklands arbete med bild och ljud är helt fenomenalt och The Duke of Burgundy är en sagolikt vacker upplevelse om en inte fullt så sagolikt vacker relation. Det är en intelligent och smakfullt berättad film som hela tiden lockar till eftertanke och framkallar känslor. Det enda negativa med den här filmen var känslan av att se The Duke of Burgundy i en annars helt tom biosalong. Det här lilla mästerverket förtjänar verkligen en större publik och därför vill jag passa på att slå ett extra slag för denna utsökta pärla.

När det gäller 2016 så ser jag inga tendenser till att det kommer att blåsa några förändringens vindar i filmklimatet. Räkna mer många storproduktioner som startar om eller fortsätter en actionfranchise – speciellt under sommarens värmebölja. Det hör helt enkelt till numera. Jag måste faktiskt säga att jag är nyfiken på vad DC kommer att göra med Suicide Squad, för om superskurkarnas självmordsuppdrag utförs på rätt sätt kan detta bli en sådan film som man bara myser av att få uppleva i all dess barnförbjudna charm. Men…vissa varningsflaggor har jag höjt – mest på grund av den talang som de har plockat in till detta projekt. Det kan dock fortfarande bli bra – den som överlever får se.

Sedan hoppas jag återigen få uppleva glädjen av att hitta de där skimrande guldkornen som dolts av bolagens stora åskmoln. Förutom den bisarra Moonwalkers, som spinner vidare på konspirationsteorierna om månlandningen, verkar 2016 än så länge vara höljt i dunkel när det gäller de mer oberoende produktionerna. Detta är dock bara spännande – att få kasta sig handlöst in i ett nytt år utan att veta vad som väntar. Jag ser fram emot att se vad det kommande filmåret har att erbjuda och DigitalEscapes läsare kommer säkerligen att få ta del av såväl högt som lågt när jag i blindo gräver kinematiskt guld.

Med detta tackar jag för i år och jag hoppas att vi möts upp igen inom kort. Jag önskar er ett gott slut, ett gott nytt och ett riktigt gott filmår!

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *