Knights of Sidonia

Knights of Sidonia 1Tusen år har passerat sedan den utomjordiska rasen gauna dök upp och förintade solsystemet, tillsammans med större delen av mänskligheten. Spridda kolonier lever fortfarande ute i rymden tack vare massiva rymdskepp som många lyckades fly i, vilka har hållit människan vid liv sedan dess men dock oförmögen att bosätta sig någonstans – på grund av det ständiga hotet från gauna. Sidonia är ett av dessa skepp, vars population och besättning drillas från tidig födsel för att försvara denna jättelika skyttelkoloni. Någon dag hoppas man finna ro och kanske rent utav lyckas återskapa kontakt med andra människor, om det nu fortfarande finns några kvar…

Nagate Tanizake har levt näst intill hela sitt liv i de allra innersta och djupaste delarna av skeppet, omhändertagen och upplärd av sin farfar, när han tvingas upp till skeppets stadsyta för att stjäla från dess risproduktion. Tagen på bar gärning blir han snart placerad i den trupp av piloter som ägnar sina liv åt att försvara Sidonia i stora robotiska vapen som kallas Gardes, vilka han visar prov på enorm skicklighet i att använda och således blir en värdefull tillgång i strid.

Kommentar: Knights of Sidonia har både en och två ingredienser som jag tycker väldigt mycket om att se i TV-serier överlag, men som är ovanligt att jag stöter på i just en sådan här så kallad ”mecha-anime”. För även om grundpremissen alltid tenderar handla om hur mänskligheten plötsligt har hamnat under ett utomjordiskt anfall, eller rent utav legat i krig med någonting sedan årtusenden tillbaka, så brukar konsekvenserna av det hela vara relativt små. Det må så vara att ens existens förvisso är hotad och man ibland kan vara teknologiskt eller militäriskt underlägsna, men fortfarande tenderar de så typiska robotliknande dräkterna vara tillräckligt för att dra jämnt. I synnerhet när den klassiska hjälten väl träder fram – han eller hon som alltid visar en nästan felfri, medfödd taktisk stridstalang eller bara ren vilje- och råstyrka.

Knights of Sidonia 3

Nagate är förvisso en duktig pilot och även väldigt stridsduglig, men det kommer också av hur hans farfar har hållit honom under strikt träning ända sedan barnsben – tack vare en stridssimulator. Nu är dock simulatorn av en utdaterad modell och samtliga Gardes-robotar har uppgraderats sedan dess, men ännu existerar en tidigare modell som Nagate därför tilldelas, när det nu visar sig att han har bättre kontroll över denna än de mer moderna modellerna. Ändå kommer Nagate faktiskt att fatta felaktiga beslut, begå misstag och vara ömsom hatad och ömsom omtyckt av såväl sina kamrater som befolkningen samt media. Allt beroende på hur han egentligen presterar när larmet ljuder och gauna närmar sig. För folket ombord på Sidonia är verkligen inte sena på att vända kappan efter vinden och söker ständigt en ny hackkyckling när man råkar ut för katastrofer, vilket blir särskilt uppmärksammat av den upproriska skara som anser att mänskligheten själva har försatt sig i denna situation genom att faktiskt föra krig mot gauna istället för att förlåta och gå vidare, fast inställda på att båda sidor kommer att lämna varandra i fred om vapnen läggs ned.

Och det här katastrofala, denna ständiga hotbild, är den andra ingrediensen som Knights of Sidonia besitter och jag verkligen gillar. För likt Attack on Titan så är det fientliga hotet mot mänskligheten en verkligt överhängande fara i denna anime och inte bara ett namn på någonting som till och från skördar ett eller två offer via till exempel ett nyhetsuppslag. Knights of Sidonia har istället en väldigt mörk ton till sig och striderna tenderar därför vara lika ångestladdade som de är spännande samt förödande. För gauna är ett hot som kräver nästan lika mycket av dessa piloter som militären i Attack on Titan för att man ska kunna gå segrande ur striden och det spelar ingen roll hur många timmar som har spenderats i en stridssimulator eller ens i fält. Ett enda felsteg är allt som krävs för att en person plötsligt ska stå med ena foten i graven.

Knights of Sidonia 4

Det här påverkar givetvis även atmosfären ombord på Sidonia, bland såväl besättningen som de civila. Jag har redan nämnt att där existerar demonstranter som är övertygade om att så länge som människan fortsätter stå med vapen i hand, så kommer gauna att fortsätta med sina attacker. Värt att nämna här är att man aldrig har lyckats kommunicera med rasen och därför helt saknar kunskap om varifrån de kommer eller vad deras anledning till att förstöra vårt solsystem var. Oförmögna att få svar på dessa frågor ser därför skeppets styrande makter ingen annan utväg än att gå till motangrepp och utplåna all gauna som man stöter på. De enorma, tystlåtna vävnaderna av köttig substans skrämmer människorna vid blotta anblick och det med rätta, eftersom de endast tycks vilja mörda oss kallblodligt. Så när en eller flera gauna har siktats och bryggan därefter larmar skeppets invånare, blir stämningen ombord genast olustigt tryckande.

Atmosfären är således en stor del till varför Knights of Sidonia lyckas leverera så starkt som mecha-serie, sitt klassiska koncept till trots. Men även utanför skeppets väggar är serien både spännande, farlig och intressant. Striderna är intensivt gjorda och Gardes svåra att kontrollera, vilket gör dem mer naturliga och trovärdiga som de stora, byltiga stridsvapen de är och därför söker Sidonias besättning också hela tiden nya sätt att förbättra dem.
Vad som gör serien unik på riktigt är dock det visuella. För till skillnad från många andra produktioner av genren som tycker om att blanda in datoranimerade sekvenser, i synnerhet i just strider, så är Knights of Sidonia helt datoranimerad från topp till tå. Detta tog ett tag för mig att smälta då det är första gången jag ser en studio använda denna metod i en sådan utsträckning, men det går absolut att vänja sig vid och man har idag kommit så pass långt i tekniken att såväl rörelser som läppsynkning och ansiktsuttryck faktiskt går att gestalta och porträttera väldigt bra på digital väg. Därför har man förmodligen även lyckats bespara in både tid, pengar och manskap på att datoranimera hela serien istället för endast enstaka scener och att man håller det så här konsekvent hjälper förstås till att kunna bibehålla en helhet.

Knights of Sidonia 5

Mitt enda egentliga klagomål för denna första säsong ligger i en enda karaktärsgestaltning. Man bygger väldigt tidigt upp en form av nemesis för Nagate och de två går verkligen inte ihop, vilket inte på något vis är Nagates fel utan istället hans motpart. Men under säsongens andra halva fasar man ut denna person fullständigt som går från att vara en huvudperson till bikaraktär, som inte gör annat än att gnälla, muttra för sig självt och undvika allt umgänge. En märkligt bortkastad potential som jag hade hoppats på skulle tas längre än så här. Som tur är finns där många andra personligheter som Nagate och tittaren får stifta bekantskap med – alla med sin egen plats ombord på skeppet och i historien.

Knights of Sidonia är en av de bättre, mer spännande och mörkare av mecha-serier jag har kommit i kontakt med och allting är verkligen till det positiva. Även om jag tenderar vara emot datoranimerad anime så gör man här åtminstone inte misstaget att endast rendera enstaka scener, då med ett mixat resultat av tafatta skarvar, utan håller sig istället till att vara konsekvent nog för att skapa en egen unik stil som får animen att stå ut ytterligare. Striderna är dessutom mäktigt regisserade och väl utförda, liksom karaktärsporträtteringar och allt annat på det visuella planet. Jag kommer därför att snabbt ge mig i kast med den andra säsongen för att se hur livet ombord på Sidonia egentligen fortsätter, med allt det som hände i dessa 12 laddade avsnitt. Jag rekommenderar såväl fans av mecha-genren  som sci-fi-fantaster att göra detsamma.

Tomas Engström
tomas.engstrom@digitalescape.se

FAKTA:
Språk: Japanska/Engelska
Genre: Action/Sci-fi/Mecha
Avsnitt: 12
Längd: 24 min/avsnitt

One comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *