Johnny and the Dead

JntD_covJohnny Maxwell är en mer eller mindre vanlig kille, så det kommer som en smärre chock när han plötsligt en dag börjar se de döda. Inte läskiga zombies eller hemsökande gastar som sprider skräck omkring sig, utan bara vanligt folk som bara råkar vara döda…

Johnnys kompisar tror till en början att han bara skämtar eller ljuger, men snart börjar de successivt inse att det kanske ligger något i det Johnny säger. Alla udda fenomen som händer omkring honom när de vandrar genom den lokala kyrkogården är tillräckligt för att få håret att resa sig på dem. De själva döda verkar ha accepterat sin tillvaro och plats i världen, även om de tycker den är tråkig och de kan sakna livet. Det är då beskedet kommer. Kommunen har sålt marken kyrkogården är belägen på och den ska bebyggas av ett storföretag. Inga av de döda tänker finna sig i situationen och behöver någon som kan föra deras talan, frågan är bara om kommunalpolitiker och storföretagare lyssnar på en vanlig pojke.

Samtidigt som Johnny och hans vänner försöker hitta en lösning på problemet, där de inte behöver säga att de döda skickat dem, börjar spökena på kyrkogården bygga upp mod att lämna området och börja interagera med modern teknologi. Frågan är bara vart allt kommer att leda, särskilt när Halloween bara är någon dag bort…

Kommentar: Berättelserna om Johnny och hans vänner är något annorlunda jämfört med andra böcker Terry Pratchett skrivit, främst för att de fokuserar på en ”nutid” snarare än en fantasy-värld eller science fiction. Tonen är också lättare och lugnare, med antydan att boken riktar sig till en något yngre publik än hans andra böcker, men med det sagt betyder det inte att innehållet saknar den klassiska Pratchett-humorn eller en hel del skrivet mellan raderna. Historien är löst baserad på händelser i Westminster i England under 1980-talet då tre kyrkogårdar såldes för en struntsumma till att användas i byggnadsprojekt. Antydan att äventyret har starka rötter till verkliga händelser, utan de övernaturliga elementen, går att lägga märke till för den uppmärksamme läsaren i och med att strukturen och innehållet i historien är något annorlunda jämfört med andra. Det finns en underton av ett allvar och en tveksamhet, som sätts i stark kontrast till bokens lättare ton och fokus på yngre läsare.

Förutom att vara ett klassiskt äventyr med barn i centrum som måste lära sig förstå den vuxna världen, samtidigt som de tacklas med att vara barn, så finns en del intressanta tankar om mänskligt värde som är givande att fundera över. Behöver individer bli kändisar eller åstadkomma stordåd för att deras minnen ska vara värt att respektera och vörda, eller kan en minnesplats för alla små och alldagliga människor offras till förmån för vinst och tillväxt? I äventyrshistoriens klassiska anda finns ett solklart svar på frågan i historien, men inte utan att både huvudrollen och en del av de drabbade får en chans att fundera över vad som är rätt och fel, eller nödvändigt för att hålla högtflygande planer medvetna om var de är jordade någonstans.

Trots ämnet är Johnny and the Dead en lättläst bok med en stor portion humor och populärkulturella referenser både till film och musik. Även om en del detaljer som är relevanta till handlingen, som telefonkiosken de döda utforskar, börjar bli omoderna och långsamt försvinner ur det moderna medvetandet, så finns det mycket att hämta. Johnny Maxwell som huvudroll är lättsmält och lätt att ta till sig som den vänligt sinnade välgöraren, men till skillnad från andra berättelser med en förhållandevis klassiskt ”tom” huvudroll som lämnar utrymme för läsarna att projicera sig själva på, så finns en medveten tanke till hans tillstånd. Under bokserien om Johnny Maxwell funderar han på om hans mentala tillstånd och återhållsamma personlighet är vad som ger honom det mentala utrymmet för udda fenomen att koppla samman med honom. Oavsett om det gäller att få kontakt med utomjordingar från ett datorspel, att resa genom tiden eller få kontakt med de döda. Konceptet med Johnny och hans kontakt med det övernaturliga och främmande gör att det är en förlust att serien bara kom att innefatta tre böcker. Under bokseriens lopp nämns att liknande händelser har inträffat förut och tas upp som en humoristisk referens bortom det läsaren får uppleva, men lämnar ett sug och intresse för vad denna alldaglige engelske skolpojke har upplevt mer.

Trots detta är Johnny and the Dead och dess rollfigurer en tillfredsställande läsning. En del stereotyper förekommer, vilket inte är oväntat med tanke på genren boken hämtar sin grund från, men lyckas gå en bit vidare och ge rollfigurerna något mer kött på benen. Inte mycket, men tillräckligt för att göra belysa vilken potential de skulle kunna ha. Istället är det de döda som stjäl uppmärksamheten och även om både deras personligheter och skämten kring dem kan gå lite väl långt, finns det en charm med dem som gör det svårt att inte få ett leende över läpparna.

Johnny and the Dead är inte en av Terry Pratchett starkaste eller mest intressanta böcker, men den behöver inte vara det heller. Den har tillräckligt mycket charm, humor och egna idéer för att stå på egna ben och gör det väl. Även om den kan uppfattas som något pratig och med en handling som kan röra sig långsamt i vissa avseenden, så är det fortfarande en tillfredsställande läsning som ger en stunds avkoppling och är en bra bok att börja utforska Pratchetts stil att skriva och berätta. Vill man ha något lättsmält att njuta och fundera över i lampans sken en stund i mörkret, så är Johnny and the Dead ett bra val.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalescape.se

Fakta
Språk: Engelska (Svensk utgåva finns)
Genre: Äventyr/Humor
Sidor: 224
Förlag: Random House Children’s Publishers UK (m.fl.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *