Plåstra

Intervju: Malin Svedjeholm

malin_svedjeholmMalin Svedjeholm har med sitt alter ego Plåstra rönt allt större framgångar i Seriesverige. Nyligen gav hon ut sitt andra album Plåstra 2 – den ännu bättre boken.

Om du skulle beskriva dig själv – vem är Malin Svedjeholm?

– Ja, vad ska jag säga. På utsidan ser jag ut ungefär som alla andra, men mitt inre jag har ostyrigt hår och en mycket spetsig näsa. Jag brinner för serier, men framför allt humor.

Hur och när kom du in på banan som serietecknare?
– Jag har nog alltid tecknat. En dag i högstadiet hittade jag på figuren Plåstra, en allmän tönt som hade problem med killarna. Kan man ana att det var självbiografiskt? Professionellt började det när jag skickade mina fula, kulspetsritade serier med Plåstra till Norrbottens-Kuriren och fick in dem, tack vare redaktörens goda hjärta! Då var jag sjutton. Sen dess har jag hållit på i olika dagstidningar och serietidningar. Idag går Plåstra i Elvis och Smålandsposten och jag har övergått till tuschpenna!

Vad är det roligaste med att arbeta som tecknare?
– Man kan begrava sig helt i en egen värld full av sjuklig galenskap eller andra konstigheter. Det är lite skruvat egentligen och väldigt roligt. Det är också roligt att få ut sin idé så att någon annan fattar den, serieteckning är en lite krånglig typ av kommunikation som jag gillar.

Var hämtar du din inspiration?
– Allt kommer från mitt eget liv, mina kompisars liv, saker man pratar om, sånt man reagerar på i media och omvärlden och situationer man bara tänker sig.

Har du några förebilder?
– Ja, jag är kär i Monty i serien Monty/Robotman. Jim Meddick är en förebild för sin nördighet, Frode Överli för sin kontrollerade galenskap och Nickan Jonasson för sin penn- och penselföring och färgläggning.

Har du någon favoritserie?
– Just nu älskar jag Nanna Johansson som har gjort boken Fulheten. Johan Wanloos serier som samlades i en bok som heter Johan Wanloo rules är också någonting som jag aldrig glömmer. Åsa Grennvall, Sara Olausson och Nina Hemmingsson gör också fantastiska grejer.

Jag har hört att många konstnärer drabbas av så kallad ”idétorka”. Händer det att du drabbas av detta?
– Inte när det gäller mina egna serier. Men däremot när jag ska göra serier på uppdrag av andra så kan jag få idétorka. En gång skulle jag teckna om ventilationsaggregat till exempel, det var svårt.

Vissa är mer eller mindre kreativa olika tider på dygnet. Finns det någon speciell tidpunkt då du föredrar att sitta vid ritbordet?
– Jag är en kvällsmänniska så arbetsdagen får börja vid tolv när jag jobbar vid ritbordet. Jag jobbar ibland på kvällen också. Om jag får en idé på natten efter att jag har lagt mig, vilket händer ibland, så får jag en knasig energi och kan inte somna förrän jag skissat ner den.

Hur uppkom namnet Plåstra?
– När jag var en liten flottig tonåring kallade jag min figur för Malin, men jag tyckte inte det dög och ville ha ett namn som gjorde en åtskillnad mellan mig och mitt alter ego. Inget vanligt namn kändes rätt. Linda? Rebecka? Åsa? Näe. Till sist kreerade min hjärna det underliga namnet ”Plåstra” som inte finns och det fick figuren heta. Det kan ha haft att göra med att jag och mina kompisar försökte starta ett band som hette ”Plåster” vid den tiden. Jag var lite besatt av ordet ”plåster” av någon anledning. Brukade även bära plåster utan att jag behövde det under en period. Det tyckte jag var coolt.

Har ni några likheter?
– Plåstra är ett porträtt av mitt inre. I en tidigare intervju i NK användes följande citat som rubrik: ”För att vara roligt måste det vara sjukt”. – Hur ”sjuk” kan en serie egentligen vara innan gränsen är nådd?
Det får vi veta när jag pressat gränsen till MAX! Haha. Nä. Det måste nog finnas någon slags koppling till verkligheten. Det funkar inte för mig att till exempel bara stapla könsord på varandra eller teckna abnormt äckliga händelser i stil med American Pie-humor. Eller jag tycker inte det blir roligt då i alla fall. Inte lika roligt som när sjukheten är lite mer … vad ska man säga, insatt i ett sammanhang, något man kan tänka sig skulle kunna hända en själv eller som är opassande. Som att råka torka sig i röven med ett fågelbo när man skiter i skogen, det är sjukt och roligt.

Jag har sett att du gillar att blogga – är det ett annat intresse – att skriva?
– Ja, det är det, på hobbynivå. Jag ville förstås bli romanförfattare när jag var liten, men att hitta på längre historier ligger inte för mig. Så jag skriver bara när jag har lust och om vad som helst! Knasiga och meningslösa beskrivningar av vardagliga händelser eller om irriterande saker ens granne gör och så vidare.

  • Snabbfrågor:
    Film eller bok?
    – Bok.
    Sommar eller vinter?
    – Sommar.
    Brev eller mejl?
    – Mejl.
    Nokia eller Sony Ericsson?
    – Samsung?
    Kalle Anka eller Musse Pigg?
    – Kalle Anka i Don Rosas regi
    Spiderman eller Batman?
    – Spiderman, tack vare goa Peter Parker.

Då tackar jag Malin för pratstunden. Den som vill läsa mer om hennes liv och arbete kan med fördel besöka hennes blogg.

Ted Stridh
ted.stridh@digitalescape.se

Denna intervju publicerades ursprungligen i DigitalComics.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *