Intervju: Bud Grace

Bud GraceBud Grace måste klassas till en av de driftigaste serieskaparna någonsin. Med titlar som Ernie (The Piranha Club), Babs & Aldo och diverse andra skämtserier, har den forne atomfysikern försett världen med förstklassig underhållning sedan 1987. I Sverige är han omåttligt populär och han har bland annat belönats med Svenska serieakademins pris, Adamsonstatyetten.

Hej, Bud! Du har ju varit i Sverige ett flertal gånger – kan du någon svenska?

– Nej, det kan jag inte påstå. Jag kan knappt prata engelska. Men jag känner igen vissa ord och fraser.

Varför tror du att du och din serie är så populär i Sverige då?
– Min mormor var svensk. Och jag är född i, vad som brukar kallas för den svenska kolonin ”Christiana” vid Delaware-floden. Min familj har funnits där i generationer. Så jag antar att det finns en hel del svenskhet i mina ådror. Jag tror att vi tänker på samma sätt i mångt och mycket och uppskattar samma typ av humor. Flera av mina allra bästa vänner är svenskar och norrmän.

Har vi en annan typ av humor än i USA?
– Till viss del skrattar vi åt samma saker. Men oftast uppskattar jag inte riktigt den amerikanska humorn. Det finns många amerikanska serier som jag inte alls tycker är särskilt roliga. Kulturen skiljer sig åt mellan olika länder, och humor är en del av denna kultur. Jag uppskattar exempelvis brittisk humor, men många amerikaner gör det inte.

Du har ju tecknat ett bra tag nu. Har du någon statistik på hur många seriestrippar du skapat?
– Ernie har jag gjort varje dag i drygt 22 år, och innan dess gjorde jag enskilda skämtserier, ungefär 10-12 per vecka. Totalt sett så har jag tecknat i drygt 30 år!

Tycker du fortfarande att det är lika kul eller inspirerande?
– När jag kommer på roliga skämt är det såklart det roligaste jobbet i världen. När jag kör fast är det inte alls lika kul …

Vad är receptet för en framgångsrik serie?
– Det är svårt att säga. Men ska man se till vad som är framgångsrikt här i USA, skulle jag nog säga … en dum redaktör. Här tycks de publicera vad som helst. Man tycks hursomhelst inte lyssna på läsarna och vad de efterfrågar.

Om vi tittar på ditt eget skapande, vilken/vilka karaktärer är roligast att arbeta med?
– Mina favoriter är Arnold och Arnoldine. Sen gillar jag också att teckna Beardo och Quacko!

Om vi leker med tanken på att du skulle vara tvungen att välja mellan dessa alternativ, vilket skulle du välja?:

  1. Att gå till Doktor Pork för ett mindre ingrepp
  2. Äta middag med Effie
  3. Köpa ett hus av farbror Sid

– Du är ju inte riktigt klok. Jag skulle hellre gå och jaga med vicepresident Cheney!

Om du vore tvungen att äta middag med Effie, vilka gäster skulle du ta med dig?
– Vicepresident Cheney, President Bush och Usama bin Ladin.

Har du tid att läsa några serier själv? Och i så fall, vad har du för favoritserier?
– Jag älskar serier! Och naturligtvis gillar jag mina egna allra bäst. De har min typ av humor, helt enkelt. Annars föredrar jag gärna lite äldre serier, som Popeye (Karl-Alfred) och Moon Mullins. Jag tror inte du känner till just Moon Mullins, men jag hade en farbror som var döpt efter honom. Jag älskar serietidningar och serier av Carl Barks, han var den bäste av dem alla. Little Lulu är en annan favorit, jag är inte säker på vem som tecknade serien, dock. Precis som Barks, hade han inte upphovsrätten till serien och inte heller tillstånd att signera sina verk. Tyvärr.

Om du av någon anledning skulle få för dig att skapa en svensk karaktär till Ernie, hur skulle den vara, tror du?

– Jag tycker jag gör sånt hela tiden. Jag har säkert haft ett hundratal olika karaktärer genom åren. Jag har ett par favoriter som jag gärna återupplivar lite då och då. Ganska nyligen gjorde jag ännu en story med ”Bob the Zombie”. Zerblat är också en återkommande karaktär. Jag tycker det är extra tacksamt att använda mig av så udda karaktärer. De är lätta att bygga skämt på.

Du har tidigare sagt att du inte kan skämta om vad som helst i USA. Hur kan ett skämt vara värre än, låt oss säga, en våldsam film på bästa sändningstid? Är det så att humor är ett särskilt kraftfullt vapen, speciellt i USA?

– Så är det absolut. Skulle jag skämta om vissa saker skulle tidningarna börja sky mig som pesten. För tre år sedan skämtade jag till exempel om bin Ladin och det fick mig utkasstad ur tidningen Toronto Paper. Det var helt enkelt för känsligt, och en grupp ur läsarskaran tvingade tidningen att agera. Men jag håller med dig. Det är inte rättvist. Jag förolämpar/skämtar om och med alla, oavsett ras, religion eller politisk hemvist.

Vad gör du på din fritid då, förutom att baka rågbröd och jaga stinkbaggar?
– Kul att du nämner det! Stinkbaggarna har äntligen försvunnit. De har hållit sig här omkring Washington D.C. sedan förra sommaren, men tycks nu ha försvunnit för gott. Det är nästan så att jag saknar dem. Men förutom detta … jag älskar att sjunga. Och fånga musslor. Helt ärligt.

  • Snabbfrågor
    IKEA eller Wal-Mart?
    – Jag går aldrig till Wal-Mart!
    Fiska eller ligga i hammocken?
    – Jag hatar att bara göra ingenting. Och under min uppväxt i Florida försökte jag mig ofta på att fiska, utan framgång. Men att fånga musslor, det gillar jag.
    PC eller Mac?
    – Mac. Jag har nog haft ett tiotal.
    Stadsliv eller landet?
    – Båda. Jag älskar att promenera i skogen och att plocka svamp. Sen gillar jag stan också. Att krypa hem från baren har sin charm, det med.
    Kalle Anka eller Fantomen?
    – Kalle Anka.

Då tackar jag ”farbror Buddy” för pratstunden. För den som är nyfiken på Buds vardag kan jag rekommendera hans blogg.

Ted Stridh
ted.stridh@digitalescape.se

The Piranha Club © King Features Syndicate. Ursprungligen publicerad i DigitalComics.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *