Intervju: Adrian Raeside

Adrian RaesideAdrian Raeside är för de flesta serieläsarna i Sverige känd för sin serie Fel sida. Förutom att teckna humorserier har han en stor passion för vår jord och dess natur.

För den som inte känner dig – vem är Adrian Raeside?
– Jag är en 53-årig nyzeeländare, bosatt i Kanadas största skidort. Trots detta åker jag inte längre skidor (nu för tiden har skidlifterna oftast stängt när jag når en deadline). Med utgångspunkt från en griffeltavla, i mina föräldrars kök, har jag alltid tecknat. Jag hade ingen aning om jag så småningom skulle kunna leva på mitt tecknande, men 1978 sade jag upp mig från mitt jobb som dammsugarförsäljare (jag skojar inte) och helt omedveten om hur svårt det var att försörja sig som serietecknare, försökte jag sälja mina alster. Jag antar att det var ett fall av lycksalig okunnighet tillsammans med envis uthållighet. Så småningom började jag att bygga upp en bra kundbas av tidningar som köpte mina karikatyrer.

År 1980 blev jag upptäckt av tidningen Victoria Times Colonist, som anställde mig som satirtecknare, där har jag varit sedan dess. År 2000 började Creators Syndicate sprida mina serier över hela världen.

Vissa serieskapare arbetar under kontorstid, andra sitter uppe hela nätterna och tecknar och vissa låter sig samtidigt inspireras av sin favoritmusik – hur arbetar du helst?
– Min dag startar oftast runt klockan 06.00. Inte för att jag vill gå upp så okristligt tidigt, utan för att jag har en mycket otålig Border collie som alltid väcker mig med sin blöta tunga mot mitt ansikte. Han vill, så att säga, väldigt gärna ut och måla snön gul. Förr arbetade jag alltid sent inpå natten, men det har jag slutat med. Nu för tiden gör jag som mest lite manusarbete, svarar på mail och förbereder morgondagen innan jag avslutar kvällens arbete.

Tycker du det är lätt att finna inspiration?
– Jag önskar att jag kunde svara på hur jag får mina idéer. Ofta kommer mina idéer från sånt som jag läst eller hört. I bland behövs inte mycket för att jag ska kunna spinna vidare på det. Det betyder å andra sidan inte att allt leder till en färdig seriestripp. Tvärtom. Det är säkert inte mer än 10% av alla mina idéer som leder till något användbart.

Har du någon uppfattning om vad för slags skämt dina läsare uppskattar mest?

– Nej. Jag blir alltid överraskad av mina läsares reaktioner. Ofta tycker jag att de serier som jag lagt ner mest arbete på är de som väcker minst uppståndelse. Vilket innebär att jag inte tycks veta särskilt mycket om vad som gör en serie bra …

Hur mycket tid lägger du ner på dina serier under en genomsnittlig vecka?
– Jag har som mål att vara ledig minst en dag per vecka. Det spricker alltid. Om man lägger ihop arbetet med Fel sida och mina övriga uppdrag, så gör jag åtminstone 11 serier per vecka, plus en del annat som diverse illustrationer. Nåja, det håller mig borta från stans barer i alla fall …

Du kommer ju från Nya Zeeland, du har bott i England och nu lever du i Kanada, upplever du någon skillnad på vad som går hem hos läsarna, beroende på var de bor?

– Eftersom Fel sida publiceras regelbundet över hela världen så försöker jag använda mig av en så universell humor som möjligt. Huruvida mina skämt fungerar på afrikanskt klick-språk är jag osäker på.

Du tycks ha en väldigt äventyrlig släkt. Några av dem for till Sydpolen under tidigt 1900-tal, 2008 for du själv till Antarktis för att följa deras fotspår och sedermera skriva boken Return to Antarctica. Är du lika äventyrlig som resten av släkten?

– Ja, min farfar, sir Charles Wright, medverkade i Robert Scotts race till Sydpolen, år 1910. Med sig hade han två farbröder, sir Raymond Priestley och Thomas Griffith. Jag besökte som sagt Antarktis för ett par år sedan, men jag måste erkänna att jag inte alls är lika äventyrlig av mig. Dock så har jag faktiskt spenderat en hel del tid ombord på en segelbåt i Karibien och stött på både orkaner och grunda vatten, så lite har jag allt gjort, även om det kanske mer berodde på dumma infall snarare än ren äventyrslusta. Men för att återgå till Sydpolen, förutom att skriva boken har jag även gjort en dokumentärfilm (se trailern här).

Om vi återgår till nuet då, vad är det bästa med att leva i Kanada?
– Det allra bästa är nog känslan av frihet och allt utrymme som finns tillgängligt. Det rena vattnet och den friska luften. Tyvärr håller allt detta på att förändras, sakta men säkert. Ett säkert tecken på att nåt inte står rätt till är det ökade antalet med döda björnar som finns lite överallt. En av dem har dock blivit till en skön björnskinnsfäll framför min öppna spis …

Om vi går tillbaka till seriernas värld – är det okej att skämta om allting? Eller undviker du vissa ämnen?
– Lite då och då händer det att jag stöter på rena getingbon. Men det enda jag försöker undvika är egentligen religiösa skämt. De tas ofta ur sitt sammanhang och så får jag spendera timmar framför datorn och försöka svara på arga mejl.

I bland händer det att serieskapare försöker använda sina serier för att påverka makthavare och politiker. Och då och då tycks det som om de lyckas i sina försök. Tror du att serieskapare, rent generellt, använder sin makt för sällan – eller för ofta?

– Personligen är jag lite osäker på om det är rätt forum för att försöka påverka exempelvis politiker. Det är en ganska tunn linje mellan vad som kan tolkas som humor respektive satir. Det finns egentligen bara en serie som jag tycker lyckas kombinera humor med politik och det är Gary Trudeaus Doonsbury. Jag har dock förmånen att kunna ventilera mina politiska skämt i de redaktionella skämtteckningarna som jag gör vid sidan om mitt ordinarie arbete. I Fel sida har jag visserligen en del skämt om miljö och miljöförstöring, men där skämtar jag gärna med båda sidor, så att säga.

Jag har tidigare intervjuat ett flertal serieskapare, och förvånansvärt få av dem läser egentligen tecknade serier. Är du en av dem?
– Jag läser alltid seriestripparna i dagstidningarna och som liten växte jag upp med serier som Wizard of Id, Kalle Anka, Mad Magazine, osv. … Men jag har aldrig riktigt fastnat för superhjälteserier. Kanske har det att göra med att de inte fanns tillgängliga på samma sätt under min uppväxt i Nya Zeeland. Sen tycker jag att många serier i den genren lätt ”sammanblandas” och inte känns särskilt unika. Samtidigt blir jag mer och mer imponerad av alla serier som dyker upp på nätet. De håller riktigt hög kvalité. Men samtidigt är jag lite osäker på huruvida det är rätt medium om man vill kunna leva på sina alster som serieskapare.

Om du inte hade varit serieskapare då? Vad hade du gjort i stället?
– Jag har haft ett flertal jobb innan jag började som serietecknare. Jag har bland annat varit verksam som ”överlevare”, jobbat på ett tryckeri och inom jordbrukssektorn. Jag var inget vidare på något av yrkena. Jag hade nog arbetat med film. Det är något jag har studerat, men jag hade aldrig tid eller råd att finansiera mina drömprojekt. 1988 började jag dock med animering och inspelning av olika barnprogram för diverse kanaler. Det var ett bra tag sedan jag officiellt slutade med det, men det händer fortfarande lite då och då att jag skriver manus till olika tv-serier för den yngre publiken. Om du tänker efter lite så inser du snart att det så stor skillnad på att producera tv-serier som att teckna serier. Fördelen är att du slipper arbeta krävande skådespelare.

Vilken av dina figurer är mest lik dig själv?
– Det måste vara Toulose. Den lilla karaktären med stor näsa i Fel sida. Han är både konstnär och författare. Som miljövän är han lite av en hycklare, men han menar alltid väl, på sitt egna lite speciella vis.

  • Snabbfrågor
    Kaffe eller te?
    – Grönt te. Koffeinet i kaffe gör mig alltid skakig. Det är synd för jag gillar kaffe. Men får jag välja dryck så blir det single malt whisky.
    Disney eller Marvel?
    – Inget av dem. Disney suger och Marvel är bara superhjältar och mutanter som spöar varandra.
    Metallica eller U2?
    – Jag får säga U2. Dock så har min stereo gett upp. Det var nog lika bra, jag lyckades aldrig ställa in skrället i alla fall.
    Fotografering eller målning?
    – Båda. Fotografering är ett slags målande, men med ljus. Sen gillar jag faktiskt att måla med vattenfärg.
    Dator eller TV?
    – Dagstidningar. Även fast jag får in hundratals kanaler med parabolen så är det mesta skräp.

Ted Stridh
ted.stridh@digitalescape.se

Intervjun publicerades ursprungligen i DigitalComics.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *