Gone Home

Gone Home posterKaitlin Greenbriar återvänder hem till Oregon efter att ha utforskat Europa. Under hennes resa har hennes familj flyttat till ett nytt hus och när hon kommer hem är det ingen där att hälsa henne välkommen. Den unga Kaitlin börjar utforska det nya hemmet för att få reda på vad som har hänt hennes föräldrar och hennes lillasyster Samantha.

Medan Kaitlin så sakteliga utforskar det nya huset börjar bitarna att falla på plats. Under tiden hon har varit borta har det hunnit hända en hel del hos familjen Greenbriar. Kaitlin gräver allt djupare och finner att allt mer intima historier om hennes familj tar form. Hon får lära sig mer om hennes pappas kamp med sitt författarskap, hennes mammas blomstrande karriär och de svårigheter som föräldrarna har i sin relation med varandra. Men mycket kommer att kretsa kring Kaitlins tonåriga lillasyster Samantha, som har det extremt svårt att finna sig tillrätta i sin nya skola och som febrilt kämpar med att hitta sin egen identitet.

Kommentar: Gone Home är ett av de spel som egentligen inte riktigt faller in i definitionen av ett spel. Man kan inte direkt ”vinna”, mekaniken är begränsad och det finns inga tydliga mål att uppnå. Den här typen av spel brukar kallas ”walking simulators”, för det är ofta det enda man gör. Man utforskar ett område och man matas under tiden med en historia. Det här är mer en form av interaktivt berättande än ett spel och det är en genre som många har svårt för att ta till sig.

När interaktivt berättande görs väl kan upplevelsen dock bli oerhört inlevelsefull, fantasieggande och känslomässigt överväldigande. Ett äventyr som det här bygger på viljan att utforska och det kräver att man bygger upp miljön och berättandet på rätt sätt, för att kunna stimulera spelarens upptäckarlust. Om det inte finns något som binder spelaren till berättelsen rent känslomässigt blir spelet bara ett tomt skal. När ett spel nästan enbart bygger på inlevelse som sin primära motor förlorar man ögonblickligen spelaren om det känslomässiga bandet inte knyts.

Det är en svår uppgift för en utvecklare, för man måste verkligen förstå sin publik och den historia man vill berätta för att sammanfoga de båda elementen. Detta är naturligtvis sant för all form av berättande, men i walking simulators har man inget annat att falla tillbaka på. Det finns inga gimmicks eller någon ytterligare spelmekanik som håller spelaren sysselsatt. På så vis blir den här typen av spel lite av en motreaktion på de snabba och mer ytliga spel med omedelbar gratifikation som i stort sett har format hela spelkulturen.Gone Home TVRoom2013

Gone Home är verkligen en motsats till dessa spel. Det är ett spel som tar rejält med tid på sig och inte överöser spelaren med bekräftelse och poäng. Sävligt tar man steget in i den nya miljön och ser sig omkring. Man har ingen aning om vad man ska göra för att ta sig vidare. Du har getts fria tyglar att utforska som du vill och hitta den berättelse som gömmer sig i huset. Det är en fragmenterad historia som berättas och bit efter bit så binds allt samman till en känslosam och djuplodande berättelse om alienation, kärlek, våndor och hopp.

Utvecklarna – The Fullbright Company – har, i min mening, på ett effektfullt sätt format spelupplevelsens början för att väcka spelarens upptäckarlust. Det första som presenteras är mysteriet kring det tomma huset och det var för mig en enorm sporre för att börja se mig omkring och utforska huset. Men små saker som en lapp på dörren och inspelade meddelanden på telefonsvararen påbörjas berättelsen och upptäckarfärden genom huset. Inledningen fungerade alldeles utmärkt för mig som spelare för att trigga min nyfikenhet. Välplacerade detaljer och tankar från min karaktär i spelet tar sedan berättelsen framåt.

Efter en stunds initialt utforskande kan man dock komma att känna en viss stagnering. Detta beror lite på hur man spelar, men om man inte råkar inspektera vissa objekt eller gå till specifika platser i huset finns det en risk för att historien stryps av något. Innan man har hittat tillräckligt mycket information för att riktigt kunna börja sätta sig in i berättelsen finns det en risk för att man börjar känna att den här upplevelsen inte ger spelaren något. Ju mer tid man investerar i utforskandet av huset – desto mer kött på benen får man och berättelsen blir desto mer relevant. Det är med stor finess och mycket känsla som man har utformat denna story. Med allt mer drivkraft tar man sig fram och tillbaka genom huset för att får reda på vad som har hänt med familjen Greenbriar. Man vänder och vrider på allt möjligt man hittar i förhoppningen om att man ska hitta en liten detalj som ger rollfigurerna mer liv och spär på deras berättelse.

Gone Home ZineDet blev för mig helt omöjligt att lämna det här huset innan jag hade tagit mig från början till slut och fått svar på de frågor jag hade. Det var en resa full av känslor – från den uppslukande kärlekens fluffiga vingar till mörkret i avgrunden av att inte räcka till och ständigt vara refuserad. Känslor finns i alla möjliga former i Gone Home och jag fnissade, log, led och förfasades under denna historias fortgång. Att få vara delaktig i berättelsen – att vara där och utforska och ta del av det hela – gjorde att upplevelsen kom närmare mig än jag tror att den hade gjort i ett annat medium. Just den aspekten att man själv är med och driver berättelsen framåt är en av de främsta styrkorna i interaktivt berättande och Gone Home är inget undantag.

Har man aldrig doppat tårna i den ständigt stigande sjön av walking simulators så kan Gone Home vara ett riktigt bra första dopp för att utforska den här typen av berättarstil. Man behöver inte vara en van spelare – det är tvärtom nästan en fördel om man inte har vant sig vid hur spel brukar vara uppbyggda när man ska ta sig an ett spel som det här. Är man bara intresserad av berättande och utforskande så kan man hitta hem med detta spel. Gone Home är ett lättåtkomligt spel med ett djuplodande sinne och en känslosam natur. Har man bara inlevelseförmågan så kommer det här att bli en väldigt givande resa som tänjer gränserna för vad ett spel kan vara.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2013
Genre: Äventyr
Utvecklare: The Fullbright Company
Plattform: PC, OS X, PS4, Xbox One

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *