Endride

Endride 1Det är sent på sin fars födelsedag när Shun Asanaga, en 15-årig pojke, beger sig till sin fars kontor för att hämta hem honom så att familjen kan fira hans födelsedag. Men i sin faders frånvaro finner Shun istället en vacker och besynnerlig kristall, svävandes inuti en glaskupol. När Shun öppnar kupolen för att studera kristallen närmare, ser han en hel värld i dess sken och absorberar därefter plötsligt kristallen – samtidigt som världen drar med sig honom in i den.

På andra sidan väntar en gammaldags fängelsehåla där en jämnårig prins sitter inspärrad, som med Shuns hjälp lyckas fly efter att ha fäktat sig förbi ett par vakter – med ett svärd som plötsligt materialiseras ut ur Shuns överkropp. Prinsens namn är Emilio Langheim och anledningen till varför han satt fängslad i sitt eget slott är ett mordförsök på sin egen far, kungen av Endra – vilket är namnet på den värld där Shun nu befinner sig. I brist på en väg tillbaka till sin egen värld, som Endras befolkning kallar för ”ytan” beslutar sig Shun för att följa den hämndlystne Emilio som säger sig ha goda skäl till varför han vill mörda kungen.

Kommentar: Endride påminner mig om varför det var länge sedan jag tog mig an en så kallad ”shounen”; historier som kännetecknas av en ung manlig protagonist och ett ganska högt, actionbetonat tempo. Kvalitén på dessa historier pendlar kraftigt och även om det egentligen räckte med att kasta en skeptisk blick på seriens omslagsbild, ville jag ändå ge den en chans. Mest för att få följa en helt ny serie, då Endride påbörjades så tidigt som i våras. Men det krävs verkligen inte lång tid bland avsnitten för att precis alla de ingredienser som utgör en tramsig actionserie av den här typen, ska börja bubbla upp till grytan. När serien dessutom visar sig vara en uppbyggnad inför ett mobilspel, börjar varningsklockorna ljuda lika högt som saftblandarna lyser ilsket rött.

Endride 3

Till att börja med har vi seriens två protagonister: Shun från vår värld och Emilio som lever i Endra. Pojkarna är till utseendet extremt snarlika varandra, med den komiska detaljen att man speglar varandras mer utmärkande färger i såväl klädsel som hår och ögon. De är dessutom jämngamla och den detaljen innebär självfallet att de inte kan öppna munnen utan att hamna i luven på varandra. Och som det påpekas ett par avsnitt in så innebär detta förstås att de två är på väg att komma bättre överens, samt hur typiskt pojkaktigt det är att visa avsky för en annan person som är lika envis som en själv. Detta är ungefär allt som dessa två pappersfigurer till karaktärer är, bortsett från det som driver dem framåt. Shun vill förstås ta sig hem till sin värld igen, medan Emilio vill döda sin kung och tillika far. Varför han är så pass hatisk väljer Emilio att inte yttra, men förklaras emellanåt med väldigt vaga tillbakablickar från barndomen – som ska få oss att förstå att kungen inte är Emilios rätta far.

Det är ungefär så man kan beskriva allt i Endride: som någonting vagt. Nya karaktärer skjuter fram ur marken som svampar, såväl fiender som allierade, och ibland får man även en bit bakgrundshistoria som ska försöka skänka dessa ett påklistrat djup. I förbifarten blir man introducerad till olika arter, ökända grupper som härjar och till och med delar av Endras samhällsproblem. All denna information kommer dock endast när det passar historien och det sker så pass sparsmakat att man misslyckas helt med att bygga upp en levande värld. Istället blir det mer som ursäkter för att få trycka in någonting som kan leda karaktärerna vidare, och skapa vissa intriger eftersom detta trots allt är en shounen och detta innefattar som sagt en viss mängd action.

Endride 4

Striderna i Endride sker för det mesta med hjälp av så kallade ”warp relics”; vapen som kan materialiseras ur kroppen av de som har turen att besitta denna förmåga, vilket naturligtvis är majoriteten av seriens alla karaktärer eftersom striderna vore väldigt tråkiga annars. Av samma anledning visar sig Shun vara förvånansvärt bra på att hantera sitt svärd och han är dessutom den första karaktären som man ser får sitt vapen att utvecklas till en större, till synes mer kraftig form. Varför vapnet utvecklas, vad en warp relic faktiskt är och hur det kommer sig att endast delar av Endras befolkning har denna förmåga, får aldrig någon riktig förklaring annat än genom flyktig, osäker dialog – som så mycket annat i serien. Efter 12 avsnitt väntar jag fortfarande på att Shuns hobbyintresse för mineralogi, något som etableras väldigt tidigt i det första avsnittet, ska komma till någon slags användning i denna främmande värld.

Men svaret på denna fråga, tillsammans med om Shun faktiskt lyckas återvända till sin värld och ifall Emilio någonsin kommer att växa ifrån sitt fruktansvärt barnsliga sinne, kommer jag aldrig att få reda på. För efter 12 avsnitt sker en väldigt tydlig målgång som markerar seriens mittpunkt – med lika många avsnitt därtill som kommer att fortsätta sändas under sensommaren samt hösten. För mig är detta det perfekta tillfället att hoppa av denna skakiga färd och överge vad som endast utgör ett praktexempel på en riktigt tråkig shounen. Man har misslyckats med karaktärerna, historien, omvärlden, dialogen och även striderna. Med andra ord finns här ingenting kvar att hämta, hur många avsnitt som skaparna än har planerat för Endride. Själv sätter jag stopp för resan här och nu och begriper inte hur detta skulle kunna få någon att bli intresserad för mobilspelet.

Tomas Engström
tomas.engstrom@digitalescape.se

FAKTA ANIME:
Språk: Japanska/Engelska
Genre: Äventyr/Fantasy
Avsnitt: 12 (24 planerade)
Längd: 23 min/avsnitt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *