Cooties

Cooties-New-PosterClint har flyttat tillbaka till sin hemstad Fort Chicken för att börja skriva på sin skräckroman. För att livnära sig arbetar han som lärarvikarie i skolan som han en gång gick i som ung. Dagens ungdomar är dock inte riktigt som han vill minnas att han var när han var liten. De tenderar att vara betydligt mer respektlösa, elaka… och blodtörstiga.

När en av flickorna i hans klass attackerar ett annat barn och börjar kalasa på pojkens ansikte får sig Clint en rejäl chock. Det våldsamma beteendet sprider sig som en löpeld och snart är skolan full av småttingar med mord i sinnet. En efter en faller de vuxna offer för barnens aptit och de lärare som lyckas undkomma med livet i behåll barrikaderar sig så gott de kan.

Zombiebarnen omringar snabbt skolan och det verkar inte finnas en klar flyktväg för de vuxna. Eleverna verkar överlista lärarna i alla deras försök att undfly dödsfällan som skolan har blivit. Clint och hans udda kollegor har inte mycket tid på sig för att utforma en flyktplan innan deras elever sliter dem i stycken.

Kommentar: Det är verkligen ett spännande och lockande upplägg i Cooties. Att ställa en brokig skara av medelmåttiga vuxna mot en hord av zombiebarn låter som ett vinnande koncept. Man kan inte bara bygga en film på den äldre generationens rädslor och farhågor gentemot den yngre generationen utan man kan även leka med det politiskt inkorrekta i filmens våld, eftersom fienden i det här fallet är barn.

Cooties börjar på ett lovande sätt. Inledningssekvensen visar på ett passande osmakligt vis hur det våldsbejakande viruset, dolt i en kyckling-nugget, tar sig in i skolan och infekterar det första barnet. Man etablerar klyftan mellan vuxna och barn på ett sätt som egentligen inte visar upp någon av sidorna från ett särskilt positivt ljus. Det är inte fråga om någon vidare stämningsfull och väl exekverad inledning, men det är godtagbart och man börjar bli nyfiken på vad som ska hända.

Det som sedan händer är att filmen totalt tappar greppet om sig själv. Cooties har ingen som helst aning om vad den vill vara. Man vill ha med skräckelement, men misslyckas totalt med att etablera spänning och atmosfär. Man klarar inte av att etablera barnen som något påtagligt hot och följden blir att man inte känner att det står något på spel. Man ser bara ungar med halvtaskig sminkning. Inget mer.

FILM-COOTIES-ADV1815Man vill också göra Cooties till en komedi. Åtminstone är jag övertygad om att det var det som man ville åstadkomma – de bara glömde att skriva roliga scener. Det närmaste man kom var Clints mamma i början av filmen, men den scenen som hon medverkar i har filmats flera gånger förut och hennes kritik av Clints roman blir således bara trött och uttjatad. På den vägen fortsätter det. Det blir lite taffligt genomförd droghumor, barn som säger fula ord och inte så mycket mer än så. Det finns en liten scen när Clint har ett möte med den ställföreträdande rektorn som är någorlunda underhållande, men annars havererar alla försök till humor och kvar finns bara en trögflytande sörja som inte får publiken att känna något överhuvudtaget. Utom möjligen irritation.

Skräckkomedier kan ha det svårt att finna en bra balans medan de båda genrerna och samtidigt få de separata elementen att smälta samman för att forma en enhetlig film. Cooties är åtminstone enhetlig i sin presentation: varken skräck eller komedi fungerar på något plan – separat eller som en helhet. Det blir extra frustrerande när filmen ändå har hittat en sådan spännande premiss, som har så mycket potential att bli till en riktigt underhållande film. Inte visste jag, när jag började att se på filmen och fick se tillverkningen av en kyckling-nugget, att samma process har använts under filmproduktionen. Det är som att filmmakarna har tagit tagit filmens beståndsdelar och slitit dem i stycken för att sedan pressa allt samman till en oigenkännlig massa.

För det är inte mycket som fungerar i Cooties. Berättandet är trögt och utan någon egentlig handling, eskalering eller struktur. Fotot är oengagerat och tråkigt. Ljussättningen lyser i stort sett med sin frånvaro. Klippningen kan inte göra mycket för att eliminera filmens tempoproblem och sammansättningen av bilderna är en märkbart ryckig upplevelse. Regin känns nästan obefintlig och till synes utan en tydlig vision. Det här är en av farorna när det är fler än en som besitter registolen. Två oerfarna regissörer är inte alltid bättre än en – speciellt när ingen verkar veta vad de ska göra med filmen.

cooties-comedie-horrifique-film-zombies-enfantsNågot som faktiskt fungerar hyfsat är skådespeleriet. Rainn Wilson är nog den som har mest att ge i Cooties, men det är långt ifrån den prestation som han är kapabel till att genomföra. Hans stereotypa gympalärare lämnar inte något stort intryck och det finns väl egentligen inte så mycket Wilson kan göra med den här karaktären. Han har ändå en viss charm som gör att han blir en liten ljuspunkt i den här filmen. Elijah Wood är acceptabel som Clint, men det är inte en skådespelarinsats som klarar av att bära upp filmen. Han är ganska blek och intetsägande i rollen, vilket gör att man inte intresserar sig för Clint. En annan skådespelare med bättre närvaro och komisk timing hade kunnat göra Clint till en mer intressant huvudperson.

Så jag kan absolut inte rekommendera Cooties. Det här är en enda stor röra av missade chanser och dåligt filmskapande. Filmen är totalt meningslös och intetsägande på ett sätt som gjorde att jag verkligen kände att jag har förkastat dyrbar tid på det här tråkiga vraket utan att ha fått någonting alls ut av det hela. Gör inte mitt misstag och låt er lockas av filmens premiss – Cooties har ingenting av värde. Barnzombieslakt är helt enkelt inte så kul som det låter.

Pavo Hemmingsson
pavo@digitalescape.se

Fakta:
Utgivningsår: 2014
Språk: Engelska
Genre: Skräck/Komedi
Regi: Jonathan Milott, Cary Murnion
Manus: Leigh Whannell, Ian Brennan
Skådespelare: Elijah Wood, Rainn Wilson, Alison Pill

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *