Big Eyes

BigEyes-covMargaret hade fått nog av sin tillvaro som hemmafru och packade ner det allra nödvändigaste i resväskan till sig och dottern Jane när de lämnade hemmet bakom sig.
De lyckades ordna ett enkelt boende där hon försörjde dem båda genom ett fabriksjobb och att måla tavlor och porträtt på stadens konstnärsgata. Tyvärr drog hennes skilsmässa ut på tiden, eftersom dotterns pappa inte ansåg Margaret vara tillräcklig som ensam vårdnadshavare. Margaret ville ändå göra allt som stod i hennes makt för att få behålla sin kära dotter.

En dag när Margaret satt och målade porträtt på konstnärsgatan, kom hon i kontakt med en annan konstnär som försökte sälja tavlor med franska gatumotiv till förbipasserande. Hans namn var Walter Keane och han imponerades av hennes porträtt och tavlor, men han påpekade snabbt att Margaret var alldeles för snäll med sin prissättning. Han peppade henne till att öka priserna så hon kunde försörja sig på sin talang. Denna nya bekantskap leder ganska snart till att Walter och Margaret började ett liv tillsammans, samt att Walter erbjöd sig att sköta affärerna med att sälja Margarets tavlor så att hon kunde stanna hemma och koncentrera sig på sitt måleri.

Denna ändring hade en fördel för Margaret – hon fick behålla sin dotter eftersom att giftermålet med Walter ansågs ordna tillvaron, men Walters roll som enbart försäljare höll inte länge. Han tyckte att Margarets tavlor inte verkade sälja om köparna visste att en kvinna målat dem, så därför började han kalla tavlorna för sina egna…

BigEyes-1

Kommentar: Jag har alltid haft en viss förkärlek till regissören Tim Burtons filmer. Det är både hans bildspråk och berättarteknik som fascinerar mig och hur han lyckas sätta en speciell Burtonesk ton och stil på sina verk. Hans filmer har oftast baserats på påhittade historier, men när jag fick höra om denna verklighetsbaserade filmatisering om konstnärsparet Keanes blev jag genast nyfiken. Redan ett par minuter in i Big Eyes kunde jag känna den Burtoneska andan som vill sätta tonen… Miljön där huvudpersonen Margaret lever som hemmafru är som hämtat ur en förortsidyll från 1950-talet. Inte lika överdrivet stilistisk som i Burtons film Edward Scissorhand, men där fanns en del likheter i stilen. Även om hans stil tonas ner något för att vara den verkliga historien trogen, så syns Burtons säregna bildspråk under filmens gång.

Trots att Big Eyes är baserat på det öde som drabbade konstnärsparet Keane i USA på 1950-talet, är det komiskt hur stilen på Margarets tavlor så väl passar in i Tim Burtons väldigt säregna världsbild. När Burton arbetar grafiskt har han ett uttryck som har många likheter med Margarets målningar, så det är lätt att anta att Burton känner en viss samhörighet med Keane och att den varit motivationen till att han tagit sig an det här filmprojektet. Margaret Keanes tavlor föreställer barn med stora och yttrycksfulla ögon med ett visst drag av sorg och melankoli, samtidigt som där finns något hoppfullt och glädjerikt i färgsättningen.

BigEyes-2

Till skillnad från sina tavlor har Margaret själv en viss nyans av hopp och glädje över sig. Tyvärr balanseras detta upp med en stor portion naivitet och osäkerhet som tillsammans med att hon varit och kommer att bli psykologiskt nedtryckt, gör att hon blir en sorgsen rollfigur som biter samman och försöker låtsas som om allt är väl. Det är hennes vardagskamp som griper tag i mig och gör att jag inte kan slita blicken från händelserna i filmen, samtidigt som jag har ett hopp om att allt kommer ordna sig för Margaret. Hon är engagerande och hjärtömmande, vilket lyfts fram av Burtons sätt att porträttera hennes lidande i det tysta.

Walter i sin tur börjar historien med att vara en entusiastisk välgörare, även om det är tydligt att han har brister och ett väldigt överdrivet manér. Det är genom en olämplig slump där han ser chansen att tjäna lite pengar till honom och hans fru, som han i förbifarten tar åt sig äran för Margarets tavla. Problemet är att detta snart börjar utvecklas till en dålig vana när beröm för tavlorna börjar hagla och han trivs alldeles för mycket att vara i rampljuset. Även om Walter långt ifrån är en helt ärlig och samvetsgrann man från början, så är det tydligt att allt oförtjänt beröm förvrider sinnena på honom och gör att hans girighet och ego tar över fullständigt. Margarets hårda arbete blir för honom bara ett sätt att fortsätta göda hans växande storhetsvansinne. Hur mycket man än kan sympatisera med Walter i början av filmen, så utvecklas han snabbt till en mycket obehaglig rollfigur. Inte nödvändigtvis ond eftersom Big Eyes handlar mer om gråskalor än om en svartvit världsbild. Att Walter är förövaren och Margaret offret är uppenbart, men samtidigt porträtteras de båda så mänskligt av skådespelarna Amy Adams och Christoph Waltz, att det är svårt att hata honom blint.

BigEyes-4

Hur mycket som är sanning och hur mycket som är omarbetat för konstnärlig effekt, är svårt att säga. Även om hela historien som återberättas i Big Eyes bör tas med en nypa salt så är det fortfarande en rörande, dramatisk och vacker berättelse om tillit, svek, brustna hjärtan och många tuber oljefärg. Detta är en av Tim Burtons mer återhållsamma filmer i modern tid och det gagnar både honom, berättelsen och filmen. En bra nivå på berättande, kameraarbete och konstnärliga friheter skapar en pastellfärgad filmupplevelse som lätt kommer få ögon av alla storlekar att fälla en tår. Jag kan lätt rekommendera Big Eyes till alla som uppskattar ett välregisserat drama och de som gillar filmversioner av riktiga livsöden.

Anna Jormalainen
anna.jormalainen@digitalescape.se

Fakta
Utgivningsår: 2014
Språk: Engelska
Genre: Drama, Biografi
Regi: Tim Burton
Manus: Scott Alexander och Larry Karaszewski
Skådespelare: Amy Adams, Christoph Waltz, Danny Huston

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *